Ja, ibland dyker en av de där hemska dagarna upp. Var på plats strax efter sju på jobbet. Full fart direkt med pappersarbete. Ingen fikapaus vid tio, utan vi jobbade och fikade. På lunchen sprang jag till Max och köpte ett GI-mål och sprang tillbaka (det ösregnade, vilket ökade farten). Jag hann bara äta halva burgaren, eftersom jag fick ett telefonsamtal. Kastade burgaren och in på nästa möte. Halv fyra snodde jag en kanelbulle och en kopp kaffe, innan nästa möte. Halv sex låste jag mitt rum och åkte hem. När jag klev in genom dörren hemma slog jag i axeln i dörrposten (hur lyckades jag med det?). Maten var klar, tog korv och pommesfrites och skakade ner senapen i flaskan och började spruta senap i dricksglaset (hjärnan är väl överhettad).
Jag bestämde mig för att ta en springtur, trots att jag var så trött att jag bara ville tjuta. Det blev 3 km. Motigt, motigt, motigt men inte sämre tid än vanligt. Lite ömmande benhinnor kan jag ana (suck!). Det bästa med hela turen är den där kilometern jag går när jag varvar ner. Jag bara njuter av naturen och vill aldrig gå in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar