Det här med övergångåldern

Det här med övergångsåldern är inget man pratar om sådär vid fikat. I dagens samhälle vill väl ingen erkänna att de åldras eller känner av åldrandet. För två år sen, när jag skulle fylla 47 började jag märka av övergångsåldern. Helst plötsligt fick jag vallningar såväl om dagarna som nätterna. Tidigare förstod jag inte vad vallningar innebar, men precis som med halsbränna, så förstod jag direkt vad det var frågan om när jag väl blev drabbad. Svettdropparna pärlade i ansiktet, mest på överläppen och om nätterna kunde jag vakna och bada i svett. Helt plötsligt kunde jag som alltid tidigare varit frusen, gå ut och gå med öppen jacka, utan mössa och vantar i minusgrader. Jag försökte att ta tid på vallningarna för att intala mig själv att de inte varade i så många sekunder, bara att härda ut! Mitt humör sjönk och jag blev nedstämd. Jag som alltid har varit så himla glad, kunde tjuta för minsta lilla. Slemhinnorna blev torra och plötsligt kunde mensen som tidigare kommit som ett urverk, dröja en vecka 10 dagar.

Min mamma har alltid trummat i mig att ingen behöver lida i onödan av övergångsbesvär. Istället ska man gå till läkare och söka hjälp, för hjälp finns menade hon. Själv hade hon använt hormonplåster i många år. Jag bokade tid hos en gynekolog och beskrev alla mina besvär och fick hormonpiller utskrivna som jag skulle prova i tre månader. Jag skulle börja äta dem när jag hade mens.

Jag stegade iväg till apoteket för att köpa pillren. Sorry sa personalen, vi har inga sånda hemma. Jag gick till nästa apotek, samma visa där. Jag ringde till grannkummunernas apotek, men de hade inte heller pillren. Så till sist beställde jag dem. När jag stegade ut från apoteket grät jag av vanmakt och jag minns att jag ringde min bästa vän och snörvlade i telefon "förstår du hur mycket jag behöver de här pillren, när jag tjuter över en sån här sak". Det förstod hon förstås. Så småningom kom de hormontabletterna och jag fick äntligen mens och kunde börja äta dem. Genast lindrades besvären och till slut försvann de helt. Jag var lättad, äntligen hade jag fått hjälp. Efterlite drygt två månader var jag på återbesök hos gynekologen och han skrev nu ut ett recept för ett år. Jag gick iväg till apoteket och nu var det samma visa igen. Inga hormontabletter fanns hemma på någon av apoteken.

Jag besällde inga den här gången. Än idag kan jag inte fatta att de där sabla tabletterna var så ovanliga att de inte fanns på apoteken. Det gjorde att jag kände mig så himla udda. Var jag den enda människan i länet med övergångbesvär? Mina jämnåriga kompisar hade inga besvär.

Vid den här tiden promenerade jag fyra fem gånger per vecka. Jag läste en artikel där det stod att redan vid små viktförändringar påverkas hormonbalansen i kroppen. En överviktig man kan få bröst till exempel stod det. Vid den här tiden vägde jag runt 77 kilo (jag är 165 cm lång). Aha, tänkte jag, jag måste gå ned i vikt. Jag skar ned på socker (smågodis och kaffebröd) och började simma två gånger per vecka (förutom promenaderna). Jag märkte att övergångsbesvären blev bättre. Så småningom trappade jag upp träningen, provade vattengympa, TRX, boxning, bootcamp, crossfit, yoga och rodd. När jag tränade hårt 3-4 gånger per vecka, försvann övergångsbesvären. En veckas semster, som när vi var på Rhodos 2012, gjorde att besvären kom tillbaka veckan efter och det tog ett tag innan de försvann igen, när jag tränade 3-4 gånger per vecka igen. Inga vallningar, inga humursvängingar, inga torra slemhinnor, men mensen kan hoppa över en hel månad lite då och då. Så det är inte så att jag har stoppat åldringsprocessen, men jag klarar den utan några svårigheter. Tvärtom har mitt liv fått en positiv skjuts!

Nu har jag märkt att jag kan träna 2-3 gånger per vecka och det räcker. Men numera är jag ännu mer strikt gällande kosten. Inga sötsaker och bara långsamma kolhydrater. Idag när jag fikade hos pappa, åt han smulpaj och jag åt naturell yoghurt med bär i. det känns inte som någon uppoffring för mig. Det som är jobbigast är att inte kunna äta smågodis. Det vattnas i munnen bara jag tänkter på smågodis: salt, surt och sega fruktiga saker (nappar till exempel). Men jag vet ju att jag mår mycket bättre när jag avstår från det. Så klart att jag kommer att äta godis lite då och då. Men det handlar om två, tre gånger per år och inte varje dag som jag gjorde tidigare.

 

Nu har jag köpt omega 3 kapslar, för att se om huden blir mindre torr. Det står att de förbättrar hjärnas aktivitet och det är ju också plus i kanten : )