Fredag - tjoho!

Idag körde vi tabatapasset på jobbet igen. Det är så himla kul att göra något tillsammans med arbetskamrater som inte är jobb, jobb, jobb! Istället sliter vi sida vid sida och peppar varandra att hålla ut. Visst är jag långsammast av alla, men jag ligger inte långt efter. Även om man aldrig ska mäta sig med andra (särskilt inte när de är 25 år yngre) känns det bra att i alla fall hänga med någorlunda. Efter förra passet hade jag grym träningsvärk i rygg och mage. Benen däremot klarade sig bra. Idag tyckte jag själv att alla burpees gick bättre. Kroppen kändes lättare och spänstig. Man kan ju lura sig själv genom att intala sig att det går lätt och smidigt. Förmodligen såg det segt ut, ha, ha, ha.

När jag kom hem hängde jag i chinsstången. Min man skrattar åt mina pustanden och verkar tycka att det är obegripligt att hängandet kan vara jobbigt. Han skulle prova att hänga lite själv....

Att planera för vardagsmotionen

Jag har förstått att mina arbetskamrater tycker jag är lite underlig som promenerar frivilligt till och från jobbet. Häromdagen gick jag till jobbet på morgonen och gick sedan hem på lunchen, åt på 10 minuter och tog bilen tillbaka, eftersom jag hade bråttom till frissan efter jobbet. Då tyckte de nog att jag skulle ha tagit bilen direkt på morgonen. Medan jag istället alltid funderar över hur jag kan göra för att få min vardagsmotion. Den gör att jag mår så mycket bättre. Jag blir piggare och gladare. Förutom det, älskar jag att lyssna på poddar och få egen tid.

I morse lyssnade jag på Styrkepodden som vanligt. Jag har ju inte lyssnat ikapp alla avsnitt ännu (men när jag har gjort det, kommer jag förmodligen lyssna på flera ännu en gång). I morse lyssnade jag på avsnittet från 1/12-2016 som heter: Frågeavsnitt - Styrkebyrån goes Hannah och Amanda #58. Det var ett sådant starkt avsnitt som berörde mig så att jag började gråta. De pratade bland annat om hur viktigt det är att ha riktiga vänner runt sig. Vänner som bryr sig när man har det jobbigt. Vad tacksam jag är över att jag har så många fina vänner!

Så blir jag så imponerad av Johanna och Clara, som har så sunda värderingar. De är starka kvinnor, finfina förebilder och så ödmjuka. Trots att jag inte lyfter skivstänger som de gör, inspirerar de mig något grymt i varje avsnitt. Jag lär mig massor om kvinnokroppen och hur man kan tänka om kost och träning. Det enda negativa med att lyssna när jag går, är att jag ibland skulle vilja anteckna, för att googla på de lyft de pratar om. Jag får väl göra det, när jag lyssnar för andra gången...

Stigen leder bakom vårt hus

Kallt på morgonen idag och regnigt när jag gick hem och snö efter simningen...

Polar M200

Ja, ja, jag erkänner! Jag har "gått på" reklamen som Träningspodden har gjort om pulsklockor. Ett par klick och så kom klockan på posten. Jag valde en löparklocka med GPS och handledsbaserad pulsmätning. Egentligen ville jag mest ha den för att slippa registrera steg via mobilen. Det känns mycket enklare att göra det via en klocka. Än så länge har jag bara lyckats koppla ihop den med en app i mobilen och lägga in mina data. Nu laddas den. Det ska bli intressant att se om jag kommer tycka att den är enkel att använda.

Mm, så kan det gå när man lyssnar på poddar...

Första springturen - check!

Idag var jag tvungen att ta bilen till och från jobbet, eftersom jag hade möten på annan plats. Det gjorde att det inte fungerade med mitt planerade transportspring. Därför gav jag mig iväg på en springtur hemifrån efter jobbet.

Otroligt nog kändes det lätt när jag gav mig iväg. Dessutom fortsatte det att kännas lätt hela turen. Visserligen gick det långsamt, men vid två kilometer kunde jag trycka på lite och öka farten. Det blev drygt fyra kilometer. Min känsla var att jag kunde ha fortsatt flera kilometer till. Men jag vet ju att orken kan ta slut tvärt eller att risken finns att nästa tur inte känns lika lockande om den här avslutas med tung känsla. Därför stannade jag och gick efter drygt fyra kilometer.

Åh vad jag är nöjd och glad över att dagens springtur gick så bra. Benen kändes starka utan att knäna vobblade det minsta. När jag kom hem provade jag att göra en chins med mitt nya gummiband och jag klarade att dra mig upp! Check på det!

Måndag är mysdag

Måndagar har alltmer blivit en av veckans bästa dagar. Jag har ingen aktivitet inbokad på måndagar, så då kan jag passa på att ta hand om mig själv. När man inte har några barn hemma finns inga måsten. Jag måste inte diska, laga mat eller skjutsa någon om jag inte vill. Idag åt jag tre grillade korvar med bröd till kvällsmat. Sen duschade jag och klev ner i spabadet med ett stort glas vatten. En halvtimme tänkte jag ligga och filosofera där. Det blev närmare en timme, visade det sig. Jag sippade på vattnet, tittade på utsikten, himlen, skogen och tänkte på hur bra jag har det.

Sen duschade jag och smorde in mig med HTH, hand- och fotkräm. Sedan tonåren har jag haft torr hud och eksem. Att smörja in mig är vardag för mig. HTH är den bästa hudkrämen för min kropp. Jag har provat mängder av krämer och ingen annan är så bra som den. En del krämer kan ge mig klåda. Ofta handlar det om feta krämer. Sköter jag mig och smörjer kroppen efter varje dusch/bad håller jag eksemen i schack.

Just idag har jag tagit lite extra hand om mig själv. Jag var nämligen till tandläkaren i morse. För en gångs skull var jag inte nervös. Jag tyckte jag hade skött tänderna så bra, att det rimligtvis inte kunde vara något fel. Efter tandsköterskans röntgen kom den kvinnliga tandläkaren in i rummet. "Då ska vi se hur det är ställt här idag då", sa hon. "Det känns bra och jag har skött mig, så jag räknar med att det ska vara bra", svarade jag. "Man vet aldrig det kan bli stora problem som kommer underifrån", svarade tandläkaren. (Tandläkare ÄR verkligen sadister, tänkte jag). "Nej säg inte så, när jag för en gång skull inte var nervös för att gå hit", sa jag. "Jag menar bara att man aldrig ska strunta i att gå hit för att det känns bra", svarade tandläkaren.  (Penningsugare, tänkte jag). "Men jag kommer ju alltid på mitt årliga besök" , sa jag. "Ja det är bra", sa hon. Så kollade hon min mun utan ett ord. Jag hade ju förväntat mig att hon genast skulle utbrista "oj vad fint det ser ut". Men nej! När hon skrapat och känt på varje tand ur alla möjliga vinklar sa hon "Det ser fint ut". Så tog hon bort pyttelite tandsten på framtänderna i nederkäken. Besöket tog mindre än 10 minuter och kostade 895:- Nu dröjer det ett år till nästa besök (förhoppningsvis).

Vilken rolig helg!

Halv tio på morgonen åkte vi till Göteborg igår. Jag körde och det gick som vanligt bra. Just innan Alingsås åt vi på McDonalds, sen fortsatte vi. Hotell Scandic Crown skulle vi på på. Min man hade instruerat mig noga hur jag skulle köra. Allt gick bra, tills jag svängde av för tidigt. Men efter en u-sväng ordnade det till sig och vi hittade rätt. Vi checkade in och Petra och jag tog bilen för att köra ner den i hotellets garage. Herregud vad trångt det var där! Stolpar och bilar var jag än såg och minimala p-platser. Till slut lyckades jag backa in mellan ett par stolpar på ena sidan och en bil på andra. Tack och lov att vi har backkamera på bilen!

När parkeringen var gjord släppte spänningen och jag skrattade åt allt. Sofie fotograferade Petra och mig när vi låg på sängen och jag skrattade så tårarna rann åt bilderna. Där ligger vi och posar, ha, ha.

Ja sen fick vi bråttom till operan, eftersom  föreställningen började 15. Vi var framme cirka 14.45. Det var bara att gå raka vägen in och sätta sig. Hair var fantastiskt bra! Förutom sång och musik var det mycket dans. Det var oerhört medryckande!

Efter föreställningen åkte vi spårvagn en bit till "Ölstugan Tullen". Jag valde att äta plockmat och dricka öl. Det smakade utmärkt och jag gillade verkligen stället! Ja, sen köpte vi smågodis och åkte tillbaka till hotellet. Vi umgicks med Sara och fantiserade om hur vi skapade en pod och vad den skulle heta. Ja här blev det många skratt åt alla galna förslag.

Sen sov vi och gick upp sju i morse och åt den bästa måltiden, nämligen frukost. Petra och jag satt mer i en timme och myste. Drygt tre timmar senare var vi hemma igen i solskenet. Min man grillade korv och sen satt vi i solskenet och njöt. För en gångs skull lyckades jag få med mig honom på en promenad också.

Weekendresa

Den här helgen är det dags för en liten tripp till Göteborg. Min syster Petra och mina döttrar ska mysa och ha det trevligt. Vi åker bil dit och Sofie, Steffie, Petra och jag kommer att sova på hotell. Sara bor ju i Göteborg, så kommer att möta upp oss och guida oss till det vi vill se eller uppleva. Eftersom Sofie är gravid och snart går in i vecka 34, blir det en stillsam helg. Det passar oss alla fint. Vi ska i all fall gå på musikalen Hair och sedan gå ut och äta gott.

Det blir väldigt fint med kvalitetstiden i bilen, att kunna prata om det vi står i just nu och våra framtidsplaner.

Här är vi från en blid när vi var i Karlstad på musikalen "Les Miserables". Längst fram står Sara, därefter sitter Petra till vänster, jag, Sofie och Steffanie

Fredagsfys och fredagsmys

Vilken underbar dag jag har haft idag! Mina fötter kändes helt ok i morse men jag tog bilen som planerat. Dessutom stod jag inte upp och jobbade idag, utan satt istället. På lunchen passade jag på att åka hem (smidigt med bil). Sofie kom och så lunchade vi ihop i solskenet på altanen. Så himla mysigt!

Sen for jag tillbaka till jobbet deltog på ett möte innan det var dags för personalens fredagsfys. Tillgången till idrottshall är ju världens fördel när man jobbar på en skola. En av idrottslärarna hade satt ihop ett tabatapass med olika stationer. Vi värmde upp med jogging och sen var det dags att ta sig an följande stationer/övningar: stepup, idioten,  rumplyft, plankan/rygglyft, burpees/getup, dips/armhävningar.  De övningar som står med / innebär att jag altinerade mellan dem. Så varannan gång körde jag rygglyft och varannan gång plankan till exempel.

Passet tog 30 minuter och jag var helt slut efteråt.  Burpees var den absolut värsta övningen! Skönt att det är gjort och kul att träna tillsammans med arbetskamrater!

Nu ska min man laga mat. Det blir fläskfilé, sötpommes och gräddsås. Mumsigt!

Skröpplig men glad ändå

Dagen började otroligt bra med solsken och långpromenad till jobbet. Den fortsatte i lika bra anda. Men när jag promenerade hem hade jag ont i hälarna och lite i anklarna. Det gjorde så ont att jag till och med haltade lite. Jag byter skor varje dag. Dessutom byter jag skor på jobbet också. Men det har väl blivit för mycket stående och gående ett tag. Så i morgon blir det bilfärd till jobbet och jag kan kosta på mig lite sovmorgon.

Förutom onda hälar har jag lite ont i halsen. I natt vaknade jag och hostade i omgångar. Det kan vara förkylning eller så är det allergin. Katta och jag simmade idag i alla fall. Det var skönt.

Riktig transportlöpning

I morse regnade det och jag kände inte alls för att promenera  till jobbet. Men jag tog fram min lila regnkappa och bara gick ändå. Regnet avtog och jag gick till och med den större turen.

När jag nästan var framme tog jag en selfie. Just när jag stod med mobilen i högsta hugg kom en kollega i bil och trodde att jag vinkade och ville åka med. Gud vad pinsamt att bli ertappad på något så trivialt som att ta en selfie. Det kunde jag ju inte erkänna. Utan jag hoppade in i bilen och fick skjuts de sista metrarna. Så knäppt! Dessutom babblade jag på (nervöst) i ett rasande tempo.

Nåja, det finns värre saker, tänkte jag för mig själv och så rullade dagen på. Tills det var dags att ta sig hem. Då insåg jag att jag var sen. Jag hade en mötestid att passa. Solen sken nu. Men jag satte på mig regnkappan igen, eftersom det var det ytterplagg jag hade. Så spände jag fast ryggsäcken med två remmarna (bröst och midja) och joggade hem. Det måste ha sett komiskt ut! Där kommer en rödhårig galning joggandes i lila regnkappa och jeans. Det måste väl vara riktigt transportspring om något, när man till och med joggar i ordinarie kontorskläder!

Naturligtvis hade jag för högt tempo när jag joggade. I princip blev det gång varvat med intervaller. När jag flåsade som mest tänkte jag "hur kan jag ha saknat det här?"
Märkligt hur snabbt man glömmer sånt som tunga ben och flåsande andning. Men jag hade inget val. Det gjorde i alla fall att jag kom hem i tid, hann duscha och kasta mig iväg till nästa möte.

Så här efteråt tycker jag att det var flåset som var tungt. Benen kändes helt ok. 

När motivationen är låg

Det börjar bli tråkigt med mitt träningsprogram. Efter den här veckan, ska jag istället göra vilka övningar som helst, bara de kör igenom hela kroppen. Idag klarade jag i alla fall att göra 30 enbensböj med hopp. Fortfarande känns vänsterbenet annorlunda, än högerbenet. Dels är jag vaksam på rumpan och den känns mer aktiverad när jag böjer höger ben, än vänster. Vänster knä känns dessutom mer ostadigt, än höger. När jag knäböjer höger, går det smidigt och i en rak bana/rörelse. Det vänstra knät känns däremot som om det sicksackar och ibland går i rak bana/rörelse (mer som av en händelse). Hoppen gör att det blir jobbigare för framsida lår, upplever jag. Det är väl bra, eftersom det liknar belastningen vid löpning.

Hopp tycker jag är superjobbigt och supertråkigt. Så det ska jag satsa mer på framöver. De dagar jag springer hem nästa vecka, kan jag avsluta med åtta grodhopp eller boxhop innan jag går in. Jag har en förmåga att smita undan från övningar som är jobbiga, trots att jag vet att jag måste göra jobbiga övningar också. Den där chinsstången är ett exempel på jobbig övning. Att hänga i den varje dag, är ju superbra träning, men så tråkig! Nu har jag beställt en gummisnodd, för att se om jag kan dra upp mig.

Det ska bli väldigt spännande att jogga hem från jobbet nästa vecka. Spännande att känna efter hur det känns. Även om jag tycker mitt hemsnickrade program är pest, hoppas jag att det har gjort mig bättre förberedd för joggingen. Nu har jag bara två träningspass kvar på schemat. Skönt!

Vardagsmotionens positiva effekter

Vilken chock det var att vakna till en snöig värld i morse. Som vanligt gick jag till jobbet. Numer tar jag nästan alltid den längre vägen. Jag ser helt enkelt till att gå upp i tid, så jag hinner ta den. Sedan jag började gå till och från jobbet, känner jag mig så mycket piggare. När jag åker bil, är jag inte alls lika pigg och alert. Det är som om hela kroppens system kommer igång när jag går. Idag gick jag med jackans kapuschong uppe och såg egentligen knappt omvärlden. Men det gör inget. Jag bara går i min lilla bubbla och lyssnar på poddar. Egentligen tror jag att jag är en person som föredrar att lyssna och har varit det under många år. Redan när jag var liten, kunde jag stänga in mig i vardagsrummet hemma hos mamma och pappa och sitta med hörlurar på och lyssna på radioprogram eller skivor. Förutom det läste jag böcker som en galning. Tv-program var inte lika aktuellt för mig. Jag ville helst vara ifred på mitt rum och läsa. Man kan nog säga att jag är urtypen för en introvert person. Jag hämtar kraft i att vara ensam.

Om vårarna har jag en förmåga att vara extra pigg och glad. En del blir ju deppiga på våren, men jag tillhör den andra sorten, som blir gladare. Ljuset och hoppet om värme och att ledighet närmar sig, är ju bara så underbart. När jag var yngre blev jag inte alls påverkad av årstiderna. Jag tänkte knappt på dem. Numer upplever jag sen höst och vinter som en oerhört tung period. Oktober till jul är bar en enda lång väntan på att det ska bli slut på året och att det ska vända och bli ljusare.

Tack och lov smälte morgonens snö bort under dagen och när jag gick hem var det snöfritt igen. Det är många fördelar med att promenera till och från jobbet. Förutom att jag blir piggare, får jag dagsljus, motion, tid till eftertanke, stressar av och samtidigt motionerar jag. Jag tänker bättre också när jag rör på mig. När jag är hemma och blir drabbad av ett större problem, börjar jag genast göra rutinmässiga saker, som att städa. Det är för att jag löser problem bättre då. Ja, jag är supernöjd med att jag motionerar mycket och har fått till det fler gånger per vecka än jag satte som målsättning.

Söndag

Det blev ännu en aktiv dag. Petra och jag stack redan iväg vid niotiden på en långpromenad. Vi gick bland annat i det villaområde vi växte upp de första åren. Så nostalgiskt att gå på de gång- och cykelvägarna som vi gjort så många gånger, när vi var små. Vi gick förbi den grundskolan vi gick på också. Den ser så liten ut i jämförelse med mina minnen. Men så är det väl för alla. Vi var ute i drygt 90 minuter och hade hela tiden bra fart. De enda gångerna vi stannade upp, var när jag fotograferade. Vädret var ljuvligt, så det blev lite fotande.

Direkt efter promenaden handlade jag mat och sen var det dags för lunch. Sofie åt med oss och så småningom dök även Steffie upp. Vi tog en tur till Rusta, där jag köpte en chinsstång. Jag var nästan säker på att jag skulle klara att hänga i den i 30 sekunder, och det gjorde jag. Det kändes himla bra! Jag har testat att hänga i vår ena stege. Varför ska jag skaffa en chinsstång, tänkte jag, när vi har stegar jag kan ställa mot huset och hänga i. Så testade jag och klarade inte att hänga 10 sekunder ens, eftersom räfflorna på stegen, gjorde väldigt ont i händerna. Det hade jag ju kunnat räkna ut, eftersom det är vidrigt att stå på stegen barfota, på grund av räfflorna. Det ska vara bra träning för bålen, att hänga. Men jag tyckte det kändes mest jobbigt för axlarna. Senare på kvällen körde jag mitt "vanliga trx-pass" . Nu provade jag att öka enbensböjen, genom att hoppa på de tio sista repetitionerna och det gick finfint.

Förutom promenad, träning och lite handling, har jag målat delar av källargolvet. Allt var inte täckt från förra veckans strykning, så det behövdes ännu en. Sen har jag börjat rensa ut gamla kläder, som jag ska skänka bort. Projekt utrensning kan pågå en tid, för en hamster som jag...

Petra

Petra

Härliga lördag

Som vanligt vaknade jag tidigt, trots att det är helg. Men jag lyckades ligga still till strax före klockan sju i alla fall. Vid 11-snåret gick Sofie och jag ner på stan och åt lunch. Jag frågade Sofie om hon hade hört talas om "Bechdeltestet". Det hade hon inte. Det är en kvinna som heter Bechdel, som har kommit på att man kan kika efter vissa saker när man ser på film eller serier. När två kvinnokaraktärer i en film eller serie är namngivna, så kan man kika om de har en dialog i filmen/serien och om de då pratar om något annat än män, så har filmen/serien klarat Bechdeltestet. Hur ofta ser man två manliga namngivna karaktärer ha en dialog om kvinnor? Inte särskilt ofta va!Det är få filmer och serier som gör det. Sofie sa att det räcker med att kika på en film eller serie, så upptäcker man snabbt, att kvinnor överhuvudtaget, ar lite dialog och utrymme i jämförelse med män. Det finns även få kvinnliga filmregissörer. Vi lever i en sådan mansdominerad värld!

När jag läste litteraturvetenskap, fick vi ofta i uppgift att undersöka olika teman i texter, så jag gillar verkligen att både läsa och titta på film efter olika teman. Jag kommer att bli lite mer vaksam på hur det är i filmer och serier. Serier som "Skam" och "The orange is the new black" är bra, eftersom kvinnorna är framträdande i dessa serier och männen har inte lika stort utrymme. Ja, det var lite vad vi diskuterade under lunchen.

Min man är rejält förkyld och det är väl ingen hemlis direkt, att jag blir rastlös av att bara vara hemma och smyga för en sjukling som sover och sover. Så jag och Kinna tog en långpromenad efter lunch. Jag passade på att fotografera henne.

Sjön Möckeln låg lite halvöppen. Snart är nog isen bort helt och hållet

Kinna njuter av solen

Min favoritbild!

Den här katten träffade vi på.

Min man är glad att jag har blivit "lite rastad" och samtidigt fick han sova ifred. Hoppas han är piggare i morgon!

Torsdagstankar

Humöret är inte på topp, eftersom jag har nackspärr. Det startade igår och kändes fortfarande i morse. Sen blev det lite bättre under dagen, för att nu vara sämre igen. Ingen träning idag alltså. Inte hela världen om jag bara slapp att ha ont! Vi har sovit med öppet fönster ett par nätter, kanske är det orsaken. Eller så gjorde jag något tokigt under trx-träningen i tisdags. Jag har i alla fall promenerat som en tok. Det ska ju vara bra att få igång blodcirkulationen. Min man har ont i halsen och ena örat. Vi är verkligen som två gamlingar!

Snart helg igen! Veckorna flyger fram. Hoppas det blir så varmt snart, att jag kan vara ute och påta i trädgården. Att vara ute och påta ger mig energi och glädje. Samtidigt är det finfin träning. Man kan sitta på huk så länge man orkar, när man rensar. Jag ska ju gräva för häck och det blir ju kanonbra träning. Men först måste jag se till att min man äntligen fixar med det jag vill ha gjort inomhus. Toaletten ska bytas på nedervåningen och foder ska sättas kring balkongdörr och fönster. Jag ska fixa lite mer i källaren också, innan sommarsäsongen utomhus drar igång. Golvet ska målas en gång till och så ska fler saker rensas bort. Men man blir väl aldrig klar med rensingar va?

Jag har flera saker på gång, som är hemliga. Vissa människor vet, andra vet en del men inte allt. Varje gång jag tänker på ena hemligheten, blir jag sprickfärdig av skratt. Det bara bubblar av glädje inombords och jag tänker, hur är det möjligt att sånt här roligt kan hända mig, nu när jag snart är 53 år. Det absurda i det, gör att jag skrattar än mer. Samtidigt är det ju jag själv som sätter hinder för mig själv, genom att tänka att åldern spelar någon roll. Eller man kan nog säga att jag är påverkad av samhället och de normer som gäller. Det positiva med att bli äldre är, att man alltmer skiter i vad folk tänker. Istället slappnar jag av och är mer och mer mig själv. Gillar inte andra människor det, får de umgås med någon annan helt enkelt.

Underställ från Ullmax

Jag har beställt flera plagg från Ullmax som jag är supernöjd med. Häromdagen klickade jag hem ett underställ för 499:- och i lördags hämtade jag paketet. Åh vad jag älskar det här understället! Materialet  innehåller polyester, merinoull och elastan. Tyget känns så tunt och smiter åt utan att klämma  (jag valde medium). Understället värmer utan att klia eller sticka. Dessutom tycker jag det är snygg färg och snygga detaljer på det. Det här kommer jag gå runt och mysa i hemma.

Nu har jag invigt det, när jag körde mitt trx-pass. Det satt som smäck! Observera att jag inte samarbetar med Ullmax. Jag är bara en väldigt nöjd kund!

När det gäller dagens träningspass märker jag nu att jag klarar att belasta mer i armhävningar och rodd. Så kul att känna sig stark!  Magövningarna har jag dubblat repetitionerna på. Idag provade jag utfall igen. Hoppas knäna håller den här gången. På jobbet har jag ett höj- och sänkbart skrivbord. När jag inte sitter i möten, står jag och jobbar. Det har gjort att jag har lite ont i hälarna, trots att jag alltid har fotriktiga skor. Tidigare pendlade jag ju till och från jobbet. Nu promenerar jag och beroende på vägval, tar det sammanlagt mellan 70-90 minuter. Fötterna vänjer sig väl så småningom vid den ökade belastningen.