En annorlunda söndag

Min man jobbade idag, så det blev en lite annorlunda söndag. Alltid när han är borta, passar jag på att greja. Idag har jag bland annat rensat ut bland mina träningskläder. Jag är en riktig hamster när det gäller kläder och skor. Men nu stålsatte jag mig och kastade en hel del. Jag fick nya träningskläder i julklapp, så jag kommer inte sakna något. Nästa steg blir att rensa bland alla skor jag har. När jag skaffar mig nya skor, måste jag slänga minst ett par gamla, uttjänta.

På eftermiddagen var vi på kalas och fick en massa gott fika. Det var meningen att Kinna och jag skulle träna, men hon kände sig hängig och jag hade huvudvärk och lite känningar i halsen, så vi stod över idag. Kanske hinner jag med ett pass i morgon.

Bok- och poddtips!

Igår läste jag boken Linda-Marie Nilsson har skrivit: "Så lärde jag mig att älska min kropp". Boken var plågsam att läsa, då hon beskriver hur hon hatade sin kropp redan som barn. Det gör så ont att läsa. Samtidigt är det förlösande att läsa hur hon tog sig ur det och vad man själv, eller som anhörig, kan göra för att ta sig ur självhatet. Så det är absolut ingen negativ bok, men som sagt, det gör riktigt ont i en att läsa om hennes barndom och uppväxt. 

Lika ont gör det att höra berättelsen om Alec, 27 år i avsnittet "Biologin bakom övervikt" från podden "Kropp & Själ". Tänk att redan som barn bli övervakad i matsituationerna, det är ju vidrigt! I podden menar forskarna att övervikt kan bero på olika orsaker såsom leptinbrist, ghrelinbrist, vilken fettväv man har. Övervikt kan också bero på och vilka sömn- och ättider man har, menade dem. 

Det sorgliga är att många människor hatar sina egna kroppar. De möts också ofta av fördomar, såsom att de är på ett visst sätt, på grund av att de är överviktiga. Det är verkligen sorgligt. Själv har jag aldrig hatat min kropp, trots övervikt. Under min uppväxt pendlade jag mellan smal och normalviktig. Men jag minns ett tillfälle då min tyska mormor kommenterade min och min systers kroppar, inför min morbror (som också var tysk). Vi var ute i trädgården, när min mormor stod cirka två, tre meter från oss och kommenterade hur vi var byggda till min morbror. Både min syster och jag stelnade till och jag minns det som jag frös och liksom fastnade i en ställning. Min syster fann sig först och sa högt, långsamt och tydligt på svenska "Oma vi förstår varje ord du säger". Då tystnade min mormor, men vi fick aldrig någon ursäkt. 

Det viktigaste för mig är att vara frisk, rörlig och stark. Med rörlig, menar jag att jag vill kunna sitta på golvet med barnbarnet och därefter resa mig upp, utan svårigheter. Jag vill kunna böja mig ned efter saker på golvet eller kunna arbeta med händerna ovanför huvudet, typ hänga gardiner eller klippa ner hög buske. Att vara stark är oerhört viktigt för mig. Min kära pappa förlorade sin styrka och jag såg hur förödande det var för hans livskvalitet. Det gäller att bygga upp styrkan. 

Mitt projekt - ett barnbarnsrum

I december har jag hållit på med ett litet projekt. Jag målade om i gästrummet och gjorde det till ett barnbarnsrum. I juni kommer barnbarn nummer två, då Stella blir storasyster. Därför ville jag ha ett eget rum med leksaker och säng, så det blir enkelt att leka och vara aktiv. Jag valde att måla över tapeten med en varm, solgul färg. Min man snickrade ett sängbord och en hylla, som jag målade vita. Fönstret är bytt i rummet och nu har vi endast två rum kvar, att byta fönster i. Det är tv-rummet och köket. Tv-rummet kommer gå snabbt att fixa. Men köket har jag planer för. Jag vill ha ett städskåp, ommålat tak och skåpluckor, nytt golv, nya bänkskivor och ny tapet. Det ser jag verkligen fram mot.

Så här såg det ut innan jag målade väggarna gula

Från början hade rummet tre vita väggar och en brunmålad.

Nu är rummet målat i solgul, varm färg. Här ser man hyllan min man har snickrat och två av 

tre dockvagnar

Vi har kvar mängder av barnböcker och pussel. De små söta blå resväskorna är nyköpta. 

Tre dockvagnar har vi kvar sedan tjejerna var små

Här är sängbordet min man har snickrat. Skåpdörren stängs med hjälp av magnet. Stella klarar

redan att öppna och stänga det själv. 

Fredagsfys

I eftermiddags var Kinna och jag till gymmet igen. I onsdags kändes vikterna bra, men idag var det tungt som sjutton. Det kändes som om vikterna satt fast, hela tiden. Vi har börjat köra fyra set, istället för tre och vi fick kämpa med varenda set, kan jag säga. Då är det extra skönt att vara två och kunna peppa varandra.

Sara har köpt ett par kängor åt mig i USA. Ett par Dr Martens som är skitsnygga, men de behöver gås in. Så nu stolpar jag runt i dem inomhus. De blir skönare och skönare. Snart kan jag prova att använda dem en längre stund utomhus.

God fortsättning!

God fortsättning och hoppas att du har haft en lika lugn och fin jul som jag och min familj haft! Sara och Jeremy var här nästan under en hel vecka. Vi har hunnit med en hel del. Jeremy och jag har tränat två gånger på gymmet. På julaftonen kom döttrarna hit till klockan åtta och åt frukost. Klockan 13 serverade vi jullunch med rätter såsom sill, varmrökt lax, räkcheesecake, skinka, rödkålssallad, köttbullar, kalkon, prinskorv, potatisgratäng, kokt rödkål, rödbetssallad. Till kaffet hade jag gjort en tårta med jordgubbar, blåbär och hallon. Vid 19-tiden hade alla barnen åkt vidare till andra destinationer och min man och jag tittade på tv och slappade.

På juldagen kom mina svärföräldrar och min syster och det blev en repris på julbordet. Den här gången blev det pannacotta med jordgubbar till kaffet. På kvällen hämtade vi annan mat och åt tillsammans. Vårt barnbarn sov över och på annandagen blev det lita pulkaåkning med henne. Under eftermiddagen smet Jeremy och jag iväg på ett träningspass tillsammans med Kinna. På kvällen lagade Jeremy mexikansk mat och så var vi tillsammans hela familjen igen. Vid åttatiden åkte de andra hem och vi andra satt och pratade en stund innan vi la oss. Idag jobbade min man. Sara och jag kikade på serien "A Discovery of Witches" som var väldigt spännande, tyckte jag.

Frukost på julafton, med duk nummer 1

Tårtan fick lite grädda på sig också så småningom

David gjorde en räkcheescake, som är så himla gid!

Sofie och Sara

Lunch med duk nummer 2

Juldagens dukning

Fint med röda tulpaner!

Min man och Steffanei

Pannacotta

Här är pannacottan fotograferad i snön 

Jeremy och Sara

Svärföräldrarna och Steffanie

Jeremy, Sara och min syster Petra

Lite söndagsträning

I förmiddags var Jeremy (svärsonen) och jag till gymmet och tränade. Morgonträning är ju egentligen inte min grej och Jeremy är inte heller så förtjust i det. Men vi kämpade på och det gick förvånansvärt bra. Jag trodde det i princip bara skulle vara vi två där. Men tji fick jag, för det var jätte mycket folk där. Det var skönt att ha sällskap!

Vi gjorde bland annat utfall i trx. Misstänker att jag kommer få rejäl träningsvärk i rumpa och baksida ben i morgon.

Annars har jag fixat kalkonen, knäcken och strukit julduken. Min man har gjort potatisgratäng. Vi är redo för julafton och mys med familjen. I år har vi en riktigt fin gran. Jag kan inte se mig mätt på den.

När tiden inte vill räcka till

Jag har bakat kakor igen (Bruna bröd), trillat köttbullar, klätt granen och städat. Lite julklappar har jag också slagit in. Nu är jag äntligen i fas med julförberedelserna. Idag gjorde jag min sista arbetsdag för året. Så skönt med semester nu! Någon träning hinner jag inte med, men det gör inte så mycket, eftersom jag får så mycket vardagsmotion. Herregud vad trött jag är i benen om kvällarna!

I morgon ska jag och Sofie göra ärenden. Förhoppningsvis hinner vi med mysig fika och/eller lunch. Jag har några julklappar kvar att fixa och Sofie kan kanske hjälpa mig med inköpen.

Trött och sliten

I natt sov jag tre timmar. Mina axlar värkte nämligen så mycket, att jag inte kunde sova. Jag har aldrig varit med om något liknande. Kanske är det kakbaken som gjort att jag fick värk, eller så är det något annat konstigt. Sömnbristen gjorde att tröttheten låg som ett tyngd över huvudet hela dagen. En  konstig overklighetskänsla uppstod, likt den man får när man drömmer, vilket inte var behagligt alls. Strax innan lunch tog jag bilen och åkte till frisören. Hon kapade flera centimeter på håret. Det har varit så torrt och trassligt på senaste tiden, så det behövdes klippas av rejält.

Halv fyra åkte jag hem och gick direkt och la mig och tvärsomnade. Klockan sex vaknade jag till och tog bilen igen till en kompis. Vi promenerade i cirka 45 minuter. Det var magiskt. Månen och stjärnorna var framme och sjön hade fått ett tunt istäcke. Det var sex grader kallt och vindstilla. Efter en stunds promenerande började jag känna mig lite mer normal i skallen. Tyvärr har jag fortfarande värk i axlarna, trots att jag tagit Voltaren. Jag fryser också, så det kanske är så att jag har något virus i kroppen som är på väg att blomma ut. Jag håller tummarna för att jag inte blir alltför sjuk i så fall. Suck!

Det var för mörkt för att ta några bilder under promenaden. Istället är det här bilder från december förra året, när Steffanie och jag var ute på en promenad.

Smultrongården

Förra veckan blev jag bjuden på lunch på Smultrongården. Det ligger en bit utanför Örebro. Mitt ute på vischan har de gjort iordning en lada. I alla fall tror jag att det har varit en lada. De sålde porslin, kläder och så fanns det ett café. Vi blev bjudna på soppa och nybakt bröd. Till efterrätt fanns det flera olika sorters mjuka kakor att välja bland. Jag åt den godaste morotskaka jag någonsin har ätit.