torsdag 4 november 2010

Senaste nytt

Var på kontroll av ögat på USÖ och allt såg bra ut. Två dagar senare såg jag blixtar i ögonen igen och fick åka in. Allt såg fortfarande bra ut, men för säkerhets skull blev jag laserbehandlad på de områden i näthinnan som inte blev behandlade vid operationen. Det var tydligen så att förutom hålen på näthinnan hade en del av den lossnat. Laserbehandligen tog cirka 15 minuter och var inte helt behaglig. Typ en konformad tratt sattes på plats på ögat (fick bedövningsdroppar) så att han skulle se näthinnan bra, och sedan skjöt han med lasern. Det kändes som små nålstick, förutom en gång då han kom åt en nerv och jag kastade bak huvudet i ren reflex på grund av smärtan...

När jag var på kontroll två dagar innan var min syn okej vid -8. Den här gången var tre sköterskor aktiverade i sina försök att få rätt inställning och jag såg trots detta inte bokstäver ens på tavlan vid -9. Jag såg krumelurer som jag visste skulle föreställa bokstäver. Nej, nu har jag fått en hjärnblödning också, tänkte jag och svettades floder. Det konstaterades att synen på ögat "kommer och går" beroende av allt skräp som flyter runt (döda blodkärl efter operationen). Läkaren har sagt att skräpet kommer att försvinna.
Nu har jag slutat med kortisondroppar och får använda kontatklins på ögat. Eftersom mina månadslinser var slut var jag på kontroll hos optikern. Jag informerade honom om alla turer och när jag berättade att jag blivit laserbehandlad såg han illamående ut och sa "har de bränt fast näthinnan med laser också". Ha, ha jag tror han tycker uppriktigt synd om mig ;-)
När jag var hos optikerna såg jag som bäst (absolut inte perfekt, men det går bara att korrigera min syn på högerögat till en viss gräns just nu) vid -5,5 och därefter la han till ett brytningsfel. Så det verkar som att det just nu krävs mindre styrka än innan operationen (-7 krävdes då). Skumt! Men jag har ju märkt att jag ser superbra på långt håll med linserna på. Medan jag ser uselt på nära håll (på högerögat alltså) när jag har linserna på (vilket jag har fått för mig beror på att styrkan är för stark). Om jag däremot har glasögonen, ser jag bättre på nära håll (styrkan blir jag aldrig lika bra med dem, eftersom de hamnar en bit bort från ögat). Utan glasögon tycker jag att jag nu ser som vanligt på nära håll. Jag läser med näsan i boken (precis som tidigare), men irriterar mig på allt skräp som fortfarande drar runt i ögat och stör när de hamnar framför bokstäver.
Tre fyra månader efter operationen (alltså böran av januari senast) ska synen ha stabiliserats sig. Då kan jag köpa nya glasögon, menar läkaren. Förhoppningsvis har en del av de döda blodkärlen försvunnit då. Min optiker var mycket skeptisk till det. Han sa att jag får leva med "skräpet i ögat". Vart skulle det ta vägen, frågade han. Ja, den frågan kan ju inte jag svara på... ;)