lördag 30 juli 2016

Lugn dag

Något är inte som det ska med kroppen. Hela dagen har jag haft huvudvärk och känt mig hängig och oinspirerad. Min man har brutit revbenen, så renoveringen av balkong och veranda ligger nere för tillfället. Alla stolpar är i alla fall målade och klara att sättas upp. När de fina vita stolparna kom upp, såg plötsligt ytterdörren skabbig ut. Så den har jag tvättat, skrapat och slipat. Idag grundmålade jag den också. Alltid något! Småsaker, kan man tycka, men det är detaljerna som gör det. Allt smått som jag klarar av att göra, vill jag gärna göra. Men jag vågar inte sätta dit balkongen så stolpar till räcket själv. Det måste min man göra, så det blir rakt. Så det är bara att vänta tills revbenen har läkt.

fredag 29 juli 2016

Seg joggingtur

Ikväll hade jag tänkt att försöka springa runt 6 eller 6.30 per kilometer. Men det blev inget med det. Kroppen kändes jätteseg och jag fick kämpa för varje meter. Vad segt det är att vara ensam då. Jag saknar någon som peppar.  Som vanligt funderar jag över orsaker till segheten. Kanske räckte det inte att ge sig ut med endast lunch och smågodis i magen. Kanske var jag seg eftersom jag varit igång idag. Kanske fanns gårdagens häckklipning kvar och störde. Ja, ja det blev i alla fall 4.5 kilometer. Ett pass som jag nu lägger bakom mig.

Förutom det har jag äntligen klippt mig efter8 veckor. Under semestern har hår och hy fått vila. Jag har använt minimalt med hårfön, plattång, hårspray och smink.  Det är så skönt att bara få vara sig själv. Fast när jag mötte en bekant på mataffären häromdagen, spärrade hon upp ögonen när hon såg mig (men fann sig) och sa "vad pigg du ser ut". Jag (valde att låtsas tro henne) sa "det är för att jag är pigg". För jag känner mig pigg, men ärligt talat ser jag trött och hängig ut när luggen hänger i ögonen och hela håret är nertyngt och platt.

Nej, nu börjar jag varva upp för jobb om drygt en vecka!

torsdag 28 juli 2016

Trädgårdsarbete

Idag har jag varit hos min syster Petra hela dagen. Vi klippte deras häck, så att de fick sjöutsikt igen. Det var mycket att ta reda på efter klippningen. Vi klippte i 1.5 timme och körde bort skräpet i tre timmar. Det är inte klokt vad mycket det blev att ta rätt på! Petra gick mer än 18000 steg idag. Jag gick inte riktigt lika mycket, men använde armar och bröstrygg desto mer. Fyra träd (rejäla) som växte i häcken, sågade jag ner också. Men bra blev det!

När jag kom hem tog jag mig ett par öl och kopplade av i badtunnan. Min man åkte och hämtade pizza, som vi åt till kvällsmat. Nu är jag nöjd och trött efter ett gott dagsverke. Det känns himla bra att ha använt kroppen.

onsdag 27 juli 2016

Fartlek

Igår eftermiddag kände jag mig hängig och sov i två timmar. I morse kände jag mig ok igen. Så efter frukosten gav jag mig iväg på en tur om cirka 4 kilometer. Mitt i passet gjorde jag mina "lyktstolpsintervaller " igen. Den här gången var vilan lika lång som intervallen. Halva sträckan (jag vet att halva är 800 meter) var inte fartskillnaden så stor. Andra halvan tog jag i lite mer och kroppen svarade bra. Det kändes toppen!

Det känns som om jag är lite på gång nu med löpningen. Dels har det lossnat lite och det känns mindre motigt att ge sig ut. Dels känner jag att jag orkar ta i mer och mer.

tisdag 26 juli 2016

Båttur

Idag tog syrran och jag med oss lite matsäck och gav oss iväg till deras eka, de har en bit hemifrån. Som vanligt blir det poänger när vi ska göra något. Först hade vi bekymmer med att få i båten, då den var halvt uppdragen på land. Vi tyckte den var så gott som i, så vi tog plats och försökte staka ut den sista biten, men den rörde sig inte en millimeter. Vi klev ur, sköt på och klev i igen och försökte återigen att staka oss ut. Till slut räknade syrran till tre, och så sköt vi på samtidigt och då lyckades vi koma ut.

Det var mulet och blåsigt och det gick rejäla vågor, så det var inte helt lätt att ro, för oss ovana. Men till slut fick syrran riktigt bra kläm på det (hon rodde mest) och hon fick till en bra rytm. Vi rodde tvärs över sjön och satte oss och åt vårt fika. I morse bakade jag mandelkubb, så det var dem vi nu smaskade på. Sen rodde jag tillbaka (det var medvind och gick väldigt fort) och då var det dags att ta upp båten. Herregud! Vi kom ju inte ända intill, utan fick hoppa av båten till en sten. Det var lite läskigt att göra det, men det gick. Sen kopplade syrran i kedjan till båten i öglan på båten och jag drog båten via kedjan så mycket jag orkade. Sen gick syrran ur båten och vi skulle gemensamt dra i kedjan. Vi tog i varsin ände och drog för kung och fosterland, det vara bara det att på något underligt vis drog i kedjan bara utan att den var fäst i båten. Jag tappade balansen när det inte blev något motstånd och drattade på ändan. Jag skrattade så jag nästan grät. Vi fäste öglan i båten igen och nu gick det riktigt bra. Vi fick upp båten finfint.

Så gick vi över gärdet tillbaka till v'gen. Jag hade kameran i högsta hugg och fotograferade kossor, när jag plötsligt trampade i en håla och stöp framåt och landade på knäna som ett litet barn. Gud vad vi skrattade. I sommar har jag ramlat, gått emot olika saker i balkongbygget och lyckats få blåmärken över hela smalbenen. De ser inte kloka ut. Så idag har jag fått ännu ett blåmärke till samligen.

Min syster Petra


Det här gärdet gick vi i kanten av. Vi lyckades få stötar av elstängslet, men det gick bra.

När vi hittade lite lugnare vatten, fikade vi bland vackra näckrosor

Vi hittde bara gula näckrosor

Mandelkubben som kanske blev lite väl stora...







Den här kossan gick ensam. Vi trodde att hon kanske var lite ilsken, eller så hade hon slitit sig från de andra som stod i en annan hage

Den här kalven är bara några minuter gammal. Man anar efterbörden på kossan.

måndag 25 juli 2016

Målar och vilar

Inte blir det mycket gjort om dagarna. Det blir lite målat och så läser jag. Idag har jag visserligen fikat på stan med Petra och handlat mat. Min favoritplats är i skuggan under äppelträdet. Fast idag orkade jag inte ens vara där. Istället var jag inomhus och läste.

Dagarna bara flyter på och det ska de väl göra när man har semester. Jag känner mig helt stressfri, men också rastlös. Börjar längta efter att få jobba igen.

söndag 24 juli 2016

Lyckat långpass

Strax före nio ikväll kom Sofie och jag iväg  på en långtur. Vi skulle ta milen, hade vi tänkt. Den första kilometern gick trögt och den andra ännu trögare men vid den tredje lossnade det och när vi närmade oss kilometer 5 påpekade Sofie att jag hade ökat farten, vilket vi skulle akta oss för. Sist vi fick ihop 8 kilometer var jag kräkfärdig och det ville vi undvika.

Kilometer 6, 7 och 8 gick bra, förutom att jag drabbades av löparmage strax innan 8 kilometer. Som tur är hittade jag precis en tjock häck jag kunde pressa mig bakom och det var i sista sekunden. Nåja, efter det stoppet tog vi lätt de två sista kilometrarna.

Sist vi tog oss ut på långpass tillsammans  joggade vi 8 kilometer på 70 minuter och jag var helt slut. Ikväll joggade vi en mil på 74 minuter och jag var inte ett dugg trött. Jag är så himla nöjd och glad.

Familjemys

Igår kom Steffanie, Sofie och David på middag. Det är alltid mysigt att ha tjejerna här och med deras respektive. Sara bor i Göteborg och har inte möjlighet att komma lika ofta, tyvärr. Min man bjöd på grillad kyckling,  fläskfilé, korv och hemmagjord potatissallad. Allt smakade gott, särskilt när vi fick iskall öl till. Varma dagar är öl den godaste måltidsdrycken, tycker jag. Jag plockade hallon och gjorde  smulpaj.

Idag har jag målat stolpar till balkongen, vilat och varit oerhört uttråkad. Skönt att jag snart börjar jobba igen!

fredag 22 juli 2016

Utflykt och kort springtur

Igår var vi faktiskt på en liten utflykt till Högbergsfältet i Persberg, som ligger utanför Filipstad. Det är ett naturreservat där man hittar spår av gruvor som fanns för cirka 150 år sedan. Det var varmt och myggigt, så vi hade inte tålamod att gå någon längre stund. Jag får åka dit igen. Det positiva var att det var enkelt att gå på stigarna. Det var mer lättillgängligt än Murstensdalen.



Någonstans där på stigen går min man och Sofie

Sofie och Steffanie



Steffanie




Sofie
Strax efter nio på kvällen tog Sofie och jag en springtur. Vi hade bra fart på en gång. Farten trissades upp än mer och vi bestämde oss för att ta en kortare tur, men med bra fart. På sista tiden har jag knatat fram i 7:30 tempo. Det är därför jag har börjat med fartlek mellan lyktstolpar, för att bli lite snabbare. Jag vet inte om det har gett resultat, eller om det är jag som plötsligt vågar ta i. Men vi sprang i alla fall 3,5 kilometer i 6,12 tempo. Visst var det kämpigt, men det gick och vi mådde båda bra efteråt. Det ska ju vara bra att springa kortare sträckor i det tempo man strävar efter, så jag hoppas att det ska släppa allt mer. På söndag ska vi försöka springa/jogga en mil otroligt långsamt. Det är inte många långpass kvar att få till innan loppet den 20 augusti.


torsdag 21 juli 2016

En dag på stranden

Idag var Steffie, Sofie och jag på badstranden i fyra timmar. Matsäck hade vi med oss förstås. I morse gick jag upp extra tidigt och bakade köttfärspiroger och gräddade våfflor. Jag har världens enklaste recept på våfflor. Här kommer det:

Vispa 3 ägg tillsammans med 1 dl socker till ett skum. Tillsätt sedan så mycket mjöl att du får en tjock slät smet utan mjölklumpar. Därefter späder du ut smeten till önskad tjocklek med mjölk. Akta dig för att göra för tunn smet. Då blir våfflorna sladdriga. Om smeten blir alltför tjock, blir de "studsiga " (då föredrar jag de sladdriga). Ibland smaksätter jag smeten med vaniljsocker. Jag har också provat att göra dem med mandelmjöl och det gick också bra.

Vi hade en härlig dag på stranden. Först var det molnigt men efter någon timme klarnade Det upp och blev riktigt fint väder.

onsdag 20 juli 2016

Älskade och saknade

Min mamma dog i cancer för snart fem år sedan. Min pappa dog för snart 1.5 år sedan. Jag tänker på dem så gott som dagligen. Det kan handla om att jag repeterar "deviser" som de präntade in i mig. Pappa tyckte att man klarade sig långt på knäckebröd, nivea och magnecyl. Mamma hade mängder av deviser som egentligen inte är lämpliga att återge. När någon hade gjort något orätt kunde hon säga att "man borde köra upp ett paraply i arslet på den berörda och därefter spänna upp det". Ja, det där var den mildare jag kunde erinra mig... Hon var brutal, men på ett konstigt roligt sätt som är svårt att återge. Hon var den färgstarka och han den lugna och sansade.

Varje gång vi kom och hälsade på, lyste de upp av glädje, även när vi kom varje dag. Att få barnbarn var deras stora glädje. Min mamma var bättre, mycket bättre som mormor än som mamma. Hon lärde barnbarnen att baka och laga mat. Hon talade om att ingenting var omöjligt att genomföra. Min pappa var inte helt frisk och hade svårare för att vara en aktiv morfar, men han gladdes av att vara där i bakgrunden och vara den som servade med saft, bullar eller som plötsligt kom med gigantisk godispåse. 

Även om de inte finns kvar rent fysiskt, har vi alla så många härliga minnen, som gör att det känns som om de fortfarande finns kvar. Tack och lov att vi hade möjlighet att träffa dem så ofta under barnens uppväxt!