Torsdagstankar

Humöret är inte på topp, eftersom jag har nackspärr. Det startade igår och kändes fortfarande i morse. Sen blev det lite bättre under dagen, för att nu vara sämre igen. Ingen träning idag alltså. Inte hela världen om jag bara slapp att ha ont! Vi har sovit med öppet fönster ett par nätter, kanske är det orsaken. Eller så gjorde jag något tokigt under trx-träningen i tisdags. Jag har i alla fall promenerat som en tok. Det ska ju vara bra att få igång blodcirkulationen. Min man har ont i halsen och ena örat. Vi är verkligen som två gamlingar!

Snart helg igen! Veckorna flyger fram. Hoppas det blir så varmt snart, att jag kan vara ute och påta i trädgården. Att vara ute och påta ger mig energi och glädje. Samtidigt är det finfin träning. Man kan sitta på huk så länge man orkar, när man rensar. Jag ska ju gräva för häck och det blir ju kanonbra träning. Men först måste jag se till att min man äntligen fixar med det jag vill ha gjort inomhus. Toaletten ska bytas på nedervåningen och foder ska sättas kring balkongdörr och fönster. Jag ska fixa lite mer i källaren också, innan sommarsäsongen utomhus drar igång. Golvet ska målas en gång till och så ska fler saker rensas bort. Men man blir väl aldrig klar med rensingar va?

Jag har flera saker på gång, som är hemliga. Vissa människor vet, andra vet en del men inte allt. Varje gång jag tänker på ena hemligheten, blir jag sprickfärdig av skratt. Det bara bubblar av glädje inombords och jag tänker, hur är det möjligt att sånt här roligt kan hända mig, nu när jag snart är 53 år. Det absurda i det, gör att jag skrattar än mer. Samtidigt är det ju jag själv som sätter hinder för mig själv, genom att tänka att åldern spelar någon roll. Eller man kan nog säga att jag är påverkad av samhället och de normer som gäller. Det positiva med att bli äldre är, att man alltmer skiter i vad folk tänker. Istället slappnar jag av och är mer och mer mig själv. Gillar inte andra människor det, får de umgås med någon annan helt enkelt.