Gravidfotografering

För en tid sedan frågade jag Kinnas dotter om jag inte kunde få fotografera hennes mage. Hon är gravid och så otroligt vacker. Jag fick det och ikväll blev det äntligen av!



Jag tog strax över två hundra bilder och de flesta blev väldigt bra. Ljuset var perfekt och det var vindstilla, så sjön var riktigt blank.

En före detta arbetskamrat hade gjort upp en eld, för att grilla korv. Så vi passade på och lät Carro posera vid elden.

Ja, det här var riktigt roligt och jag fick verkligen blodad tand. Så kul! Carro ville gärna bli fotograferad fler gånger, så det nappade jag på förstås. Vi får se när det kan ske.

Underbar kväll

Sofie, Steffanie och jag åkte till stranden ikväll, för att fånga kvällens sista ljusstrålar och njuta av sensommarkvällen. Snart är vi i september. Tiden har rusat iväg tycker jag, svisch så var augusti över. Jag älskar hösten, den krispiga luften, alla färger i naturen och att man kan vara ute och jobba i trädgården och ha en tjockare tröja på sig, utan att svettas.

Steffanie till vänster och Sofie till höger.

Steffie som alltid, alltid blir så himla bra på bild!

De här två är världens bästa sällskap. Sofie fotograferar också och Steffie får ofta agera modell.



 

Jag har blivit alltmer förtjust i att fotografera blommor

Älskar färgerna!

Det finns stigar där men hela tiden följer sjön. Här sprang jag mina långpass fram till maj månad. Det känns som det var en evighet sedan. Men det är klart det går att komma igen. Allting går bara man vill och med tålamod.

Lördag med shopping och framtidsplaner

Jo men visst hittade jag kläder. Med döttrarnas hjälp fann jag flera överdelar som satt helt ok. Härligt! Efter en lång dags shopping, somnade jag lite i solstolen, innan Åsa kom strax efter fyra. Vi tog en snabb promenad, med betoning på snabb. Herregud den människan kan verkligen dra upp tempot! Till min stora glädje hängde jag med utan att flåsa mg fördärvad.

Åsa vände och vred på min situation tills vi gemensamt kom fram till, att jag ska springa igen, men utan tidspress coh längdpress. Det kändes himla skönt att få prata om min låsning till löpningen. Bara jag tänker på att springa, kommer ett stort NO, NO upp. Men efter resonemang med Åsa, där hon sa, vem bryr sig om att man flåsar? Who cares? Ingen! Flåsa bäst du vill och spring på känsla! Vad vill du uppleva på dagens springtur? Känna vinden i ansiktet, höra vattnet från sjön som kluckar, känna doften av höst, känna glädje över kroppen som levererar? Bara välj något och fokusera på det istället för tid!

Vad värdefullt det är med kloka och goda vänner, eller hur!

Fredag, tjoho!

Underbart med fredag, eller hur! Startade dagen med ett gympass tillsammans med Iréne. Vi gick som vanligt igenom hela kroppen och de maskiner vi begriper oss på. Idag var det första gången jag inte kände mig helt slut efteråt, utan jag kunde gå och jobba utan att tänka på att jag hade tränat. Märklig känsla!

Ikväll hämtade min man och jag lite mat från en asiatisk restaurang. Hungrig som en varg valde jag fyra rätter, men orkade bara en, hi hi, typiskt mig! Sedan satt vi på altanen och njöt av ljuset och pratade med Sara i telefon, samtidigt som jag vräkte i mig smågodis. Mm, vet att det inte är särskilt sunt, men var godissugen idag. Så jag föll för frestelsen.

I morgon blir det shopping med Sofie och Steffanie. Kanske hittar jag något i klädväg till mig själv.

Just nu trivs jag inte alls med min vikt. Jag har fem kilos övervikt som jag måste kämpa med. Ju äldre jag har blivit, desto svårare har det blivit att gå ner i vikt.

Under helgen ska jag fotografera. Vill passa på och dokumentera naturens skiftningar. Snart är höstfärgerna här.

Ännu blommar det lite här och där.

Jag behöver naturupplevelser. Gärna så ofta som möjligt och länge. Men under helgen ska jag ge trädgården kärlek också.

Stress och återhämtning

Fyra veckors arbete och jag känner mig redan sliten. Långa arbetsdagar med många möten och arbetsuppgifter som hopar sig. Jag försöker alltid jobba undan, så jag inte släpar med uppgifter. Men stressen tar på krafterna, särskilt nu när jag är äldre. Kroppen stressas av övergångsåldern och övertidsarbete ovanpå det, gör det hela än värre.

Därför tog jag ledigt under förmiddagen och tog det lugnt. Lite städning ägnade jag mig åt förstås. Det är skönt att komma hem på en fredag och huset är städat.

Jag funderar på att gå ner i tid. Tänk att vara ledig en dag per vecka, för att bättre och enklare kunna återhämta sig. Mm, jag funderar på det. Nackdelen är lägre lön, lägre pension i framtiden. Men kanske är det värt det?

Att vara anhörig vid utmattningssyndrom, del två

Jag har tidigare berört hur det kan vara att vara anhörig vid utmattningssyndrom. Det är tufft att vara drabbad och det är tufft att vara anhörig.

En svårighet som kan uppstå är det här med rutiner. När den drabbade är sjukskriven och går ensam hemma om dagarna, är det svårt att få struktur på tillvaron. Ofta sover de drabbade mycket. Det är kroppens sätt att återhämta sig, men kan upplevas enormt frustrerande för anhöriga. Det kan vara svårt att för den drabbade att följa familjens mat- och sovtider. Den drabbade sover och äter när det passar hen, vilket många gånger kan vara på helt andra tider. En del äter med god aptit, andra äter otroligt lite.

För många drabbade kan vardagliga uppgifter (som kan tyckas löjligt enkla för den anhöriga), såsom rasta hunden, diska, duscha vara uppgifter som känns oerhört motiga. Efter en uppgift kan den drabbade behöva lägga sig och vila/sova.

Att få besök av vänner, kan upplevas som en riktig mardröm. I värsta fall håller den drabbade masken och uppträder ungefär som vanligt. Efter besöket är den drabbade helt slut och behöver lång tid för återhämtning. Allra värst är det när många kommer på besök. Ju fler besökare, desto mer pratar man i munnen på varandra och det blir arbetsamt för den drabbade att koncentrera sig på samtalet. Ljudvolymen brukar också bli högre när det är fler besökare. Många drabbade är mycket ljudkänsliga och kan vara känsliga för mycket ljud resten av livet.

Som anhörig måste man acceptera sjukdomen och vara lyhörd och följsam. Den anhöriga måste stötta den drabbade och gärna förutse när situationer/händelser inte kommer vara bra för den drabbade. Många drabbade vill vara som vanligt och har själva svårt att acceptera sina begränsningar och om man då på ett diskret sätt kan hjälpa till att undvika situationer som "sliter" på den drabbade, underlättar det.

Det är viktigt att den anhöriga inte "dras ner" med den drabbade, utan med gott samvete genomför egna aktiviteter som ger kraft och glädje. För att orka utgöra ett stöd för den drabbade, måste man som anhörig hämta kraft.

Kom ihåg att det finns hopp!

Nikon Waterproof

Jag är en av alla dem som blir påverkad av det jag läser på bloggar. Nu såg jag att en bloggare hade köpt en vattentålig kamera, som man kunde fotografera med under vattnet. Det ville ju jag också ha och leka med.

Min man överraskade mig och köpte en liten Nikonkamera som är vattentålig.

Vi testade den i spabadet. Det syns inte på bilderna, men det regnade kraftigt när jag tog kortet

Helt ok kvalitet för att vara en sådan liten kamera, tycker jag!

Tydligen kunde man ställa in, så den tar spegelbild. Lite kontiskt!

Hemmaträning med TRX

Igår jobbade jag från 6:50-17:40 med en halvtimmes lunchrast. Så jag var rätt mör, när jag väl hade cyklat hem. Jag orkade faktiskt varken promenera eller göra något annat. Jag läste en bok och försökte koppla av. Så här mycket kan jag inte hålla på och jobba, om jag ska hålla mig frisk, jag vet det!

Idag skulle jag ha morgontränat styrketräning på gymmet. Eftersom jag skulle på kurs idag, orkade jag inte stressa med träning innan det var dags att åka. Men att sitta still en hel dag och bara koncentrera sig på en sak, gjorde att jag kände mig riktigt pigg när jag kom hem. Så jag tog fram TRX:n och körde lite övningar.



Det var så länge sedan jag tränade TRX, att jag fick mjukstarta och köra max 20 repetitioner.

Jag alternerar mellan benen. Genom att sträcka ut benet lite när jag kör triceps (tror jag muskeln heter), får jag även med lite mage på köpet.

Rodd

Här ser man inte riktigt vad jag gör. Men jag sträcker bak benet som sitter i TRX:n och böjer det andra benet (niger) och för upp benet igen. Fick inte med någon bra bildserie på det (min man som fotograferat).

Här står jag i plankan och "cyklar" med benen. Det var kämpigt, eftersom jag inte har tränat magen p lääääänge!

Provade den här övningen också, att från plankan ta sig upp till ett A. Fy vad jobbigt!

Nöjd och glad!

Söndag

Idag har jag rensat ogräs i en av våra stentrappor. Min man har putsat muren. Jag har vilat i solen och njutit av lugnet. Vad skönt det är att tillbringa all tid utomhus! Frisk luft, sol och värme, bättre kan det inte bli.

Flera av mina blommor inomhus behövde lite omsorg. De fick nya krukor och jord. Perfekt att pyssla med det utomhus där det inte gör något att det blir jord överallt. En av mina pelargoner har jag fått av syrran. Det var ett litet skott men har växt sig stor. Syrran sa att den inte skulle blomma, men det gör den. Små söta blommor. Doftpelargon tror jag den heter och det luktar citrus av hela växten.

Muren är äntligen lagad!

Det kändes som om det var årets varmaste dag idag. Solen gassade från en klarblå himmel och det var vindstilla. Min man hade bestämt sig, idag skulle muren lagas. Så han satte igång direkt efter frukost. I början var han petig och använde vattenpass. Men muren är från början skapad av en lekman. Den är inte rak och den lutar, så vi enades om att muren är till för att markera tomtgränsen, hålla jord på vår tomt (och inte på gatan). Vi ser sällan muren och det är bara en granne som åker förbi den. Så funtion går före form.

Min man jobbade hårt hela dagen. Jag servade med det jag kunde och kom med glada tillrop.  I morgon ska han putsa muren. Jag är jättenöjd!