Jag är förkyld, men eftersom jag utan problem klarade att gå till och från jobbet, bestämde jag mig för att styrketräna ändå idag. Konditionsträning hade aldrig fungerat, men att lyfta tungt är genomförbart. Men hu vad segt det var! Varenda repetition fick jag kriga mig igenom. Efteråt kände jag lite rasp i halsen igen.
Anledningen till att jag ändå tränar när jag är halvkrasslig är, att jag mår så mycket bättre efter att jag låtit kroppen jobba. Jag älskar känslan av styrka, känslan av att klara av det jag vill kroppen ska göra. Glädjen över att ha en fungerande kropp är stor. Vem vet hur länge jag kommer klara att röra mig utan att känna stelhet och/eller smärta. När man som jag, sett en förälder bli allt orörligare, tar man inte sin fungerande och smärtfria kropp för given.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar