Idag var Kinna med och tränade med Marlene och mig. Hon kontrollerar att vi använder oss av rätt teknik. Hennes falkögon missar inget och jag skojar inte, när jag säger det. Just nu är det min hatövning frivändningar med press, som jag finjusterar tekniken på. Så fort jag blir trött, blir det extra svårt att tänka på alla moment. Kinna påpekade att det är bättre att justera tekniken tidigt, än när man har satt ett rörelsemönster i flera år. I frivändningarna ska jag tänka på att böja knäna mer, ha tyngden på hälarna och accelerera mer i lyften. I marklyften ska jag tänka på att dra bak axlarna. I bänkpressen var det inget särskilt (kan vara därför jag älskar den övningen). I dipsen ska jag tänka på att hålla kroppen framåt och hålla händerna långt bak. Det kände jag själv, att det skonade axlarna, så det var lätt att rätta till. Vi fick en bra övning för rumpan, som vi kan göra fortsättningsvis.
När Kinna och jag cyklade hem, konstaterade hon att vi har kommit långt, sen hon senast var med oss. Framförallt tyckte hon att vi var mycket mer hemtama i gymmet än tidigare. Det har hon rätt i. Nu känns det inte lika läskigt att gå dit. Fast just idag var det några karlar som öppet stirrade på oss när vi lyfte. Men jag tänkte mest, låt dem stirra, idag har vi en teknikexpert med oss, så de kan ju knappast säga något.
Nästan två timmar tränade vi. Märkligt hur kroppen levererar bara sådär. Men jag känner att det är stor skillnad på kvällsträning (går lätt) jämfört med morgonträning (går tungt).
Ikväll sitter jag i den svala brisen på balkongen och läser en pocket. Min man vattnar häckarna och blommorna. Jag ska försöka komma i säng i tid ikväll, men det är svårt när det är ljust, fåglarna kvittrar och glädjen spritter i kroppen. Snart är det semester och jag kan strunta i allt vad tider heter. Tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar