I morse var det sju grader kallt här. Solen var på väg upp och när jag gick ut kände jag att det var vindstilla. Helt perfekt för vinterlöpning, tänkte jag. Kroppen kändes pigg, konstigt nog. Jag blir påverkad av ljuset, solen och naturen. Det gör mig pigg och glad. Men jag tog det lugnt. Så länge jag springer med solen i ansiktet, känns det som om jag kan hålla på i en evighet. Till slut fick jag ändå vända. Det är inget vidare att tappa orken långt hemifrån, när det är så kallt ute. Fem kilometer blev det idag. Fem kilometer i ren glädje. Glädje över ljuset, solen, naturen, fågelkvitter och att kroppen levererar, den bästa starten på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar