Söndag

Idag vaknade jag och kände mig rätt ok i nacken. Tack och lov för det! När jag sover, sover jag på mage med huvudet åt sidan. Åt det ena hållet, vill jag inte ha någon kudde, utan ligger med huvudet på madrassen. Åt det andra hållet vill jag ha lite kudde (men ytterst lite). Antar att jag är lite stelare i ena sidan och därför behöver lite kudde. Under flera veckor nu, har jag inte riktigt kunnat sova på mage, eftersom nacken har smärtat. Nu fungerar det igen och nacken känns bättre.

I mitten av 90-talet skadade jag nacken. Det låter dramatiskt, men det var det inte alls. Under min möhippa, då jag blev dragen i en skrinda, som tippade bakåt, när de som drog den, tog i lite för kraftigt. En hel del alkohol intogs under kvällens gång och det var ju bra, på så vis att det var muskelavslappnande. Det var en riktigt rolig dag och kväll. Jag minns att vi var ute och dansade och jag headbangade kraftigt... Men dagen efter möhippan vaknade jag på rygg med oerhörd smärta i nacken, som strålade ut i ena armen. Det blev bråttom att boka tid till massör. Samma dag fick jag en tid. Jag trodde nog inte att det skulle hjälpa, men det gjorde det. Inte så att jag blev "botad", men det lindrade i alla fall. Det tog flera år och oerhört många besök hos massör, egen stretching innan jag blev av med symptomen.

För mig är det oerhört viktigt att stretcha nacken. Först måste jag värma upp och sen stretcha den och helst flera gånger per dag. Det är jag usel på. Men sen jag började att träna, har jag blivit bättre på att stretcha de dagarna i alla fall. Egentligen borde jag yoga varje dag.

Uj, uj här ser jag själv, hur jag åker upp med axeln...