I vissa situationer kan jag ha hur mycket tålamod som helst. I andra har jag fruktansvärt lite tålamod. När jag har bestämt mig för att minska sockerintaget till exempel, vill jag att det ska märkas skillnad redan första veckan. Förmodligen hör det ihop med att jag tycker det är så ovärt att avstå från godis om jag inte får resultat. Varför ska jag neka mig godis när jag ändå inte går ner i vikt, tänker jag. Så börjar jag äta igen och då blir det ju absolut inga resultat.
Smågodis har jag en känslomässig koppling till. Jag älskar att läsa en pocketbok och samtidigt äta godis. För mig är godis belöning. När jag har haft en jobbig dag, köper jag godis som belöning, för att jag klarat av det jobbiga. Ibland känner jag mig hungrig, men väljer att hoppa över måltiden för att istället äta smågodis.
Jag måste inse att även om jag nu förändrar sötintaget kan det ta tid innan jag ser/märker skillnad. För jag har inga planer på att börja med någon diet. Jag vet ju att det är godis jag äter för mycket av.
Den här veckan har det blivit choklad och salta pinnar som slunkit ner. När jag väl har börjat har jag svårt att sluta äta. Det är som om sockersuget triggas av en godisbit. En del tänker att "nu är det ändå förstört, så jag kan lika gärna äta på". Så tänker inte jag. Suget efter en till bit är så stort att jag inte kan låta bli. Om jag aldrig tar en bit, har jag lättare för att stå emot.
Jag har försökt att tänka att suget bara håller i ett antal sekunder och att jag bara ska härda ut. Ibland har jag försökt att "programmera om" tankarna på godis till något annat, som till exempel morötter eller tomater. Det kan fungera ibland.
Det viktigaste för mig är nog att tänka långsiktigt och att dra ner på konsumtionen genom att äta mindre godis. Istället för en hel påse kan jag äta 10 bitar. På lång sikt kommer det ge resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar