Sofie slutade tidigt idag och klockan ett åkte vi till Mursensdalen och vandrade. Liksom tidigare slås jag av hur tyst det är där. Inga fåglar kvittrar utan den enda som hörs är vindens sus i träden och vattnet som porlar, där det finns. Vi gick och gick och gick. Den sista halvtimmen var det drygt. Fötterna började snubbla lite. Vi konstaterade att hjärnan är fantastisk som kan styra fötterna, bara genom en blick. Tyvärr är terrängen sådan, att man måste hålla blicken i marken hela tiden, för att inte riskera att snubbla på rätter eller halka på stenar. Under korta avsnitt, kan man gå obehindrat, men det är som sagt inte långa sträckor det är så.
 |
| Trots värmen hade vi långa tights på oss, tack och lov! Annars hade vi blivit rejält rivna på benen av all ljung! |
 |
| Sofie |
 |
| Första pausen. Vi åt korvmackor och drack vatten |
 |
| Äntligen mossa istället för ljung och lite lättare att ta sig fram |
 |
| Mossbevuxna stenar som påminner om sagobilder |
 |
| Flera småsjöar vandrade vi förbi |
 |
| Nästa paus, här åt jag en banan |
Jag är väldigt glad över att jag orkade vandra i tre timmar. I morgon kommer jag förmodligen ha träningsvärk i ben och rumpa. Det var väldigt mycket nerför, men också mycket uppför. Ibland hade jag nästan kramp i benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar