Att ha projekt

Nu när jag är krasslig och inte orkar motionera/träna, funderar jag på olika projekt, som jag kan fylla fritiden med. Jag känner att jag vill ha något att pyssla med och på lördag tänker jag åka på loppis och kika efter något lämpligt objekt.

Blommor är något man kan pyssla med. Jag har varit dålig på att så frön och driva upp blommor själv. Mest köper jag skott eller tar skott från befintliga blommor. Nu har jag fått flytta på de här pelargonerna, eftersom de har stått i ett för soligt fönster. Jag har klippt ner dem och ställt dem på en mer skuggig plats. Jag vill att de ska bli kraftiga och "mulliga" och inte långa och rangliga.

Nej, det är jobbigt det här, att vara krasslig och inte våga/orka motionera/träna men samtidigt vara tillräckligt pigg för att vara rastlös. Som tur är, har jag en bok att läsa: "Kvinnan som stal mitt liv" av Marian Keyes. Den är lite speciell, men tillräckligt bra, för att jag ska kunna ta mig igenom den i alla fall.

Söndag

Visst blev jag förkyld, men inte värre än att jag klarar av att jobba. I alla fall om det håller sig på den nuvarande nivån. Vädret har ju varit helt outstanding under helgen! Jag har suttit och slumrat i solen på altanen. Det har blivit mycket podlyssnande och så har jag läst om ett par pocketböcker.

I förmiddags åkte Sofie och jag på fototur.

Sofie kände sig också dålig, så det blev ingen lång promenad.

Det var fantastiskt att fotografera frostiga växter, sol och vatten

Ja, ännu en dag utan träning eller motion och jag försöker att inte tycka synd om mig själv. Framförallt försöker jag förstå varför jag gång på gång blir förkyld och funder över vad jag kan göra för att boosta mitt immunförsvar. Sara brukar propagera för att jag ska äta mer frukt och grönsaker. Så jag får väl prova det.

Förkylning på gång

Otroligt vilket dåligt immunförsvar jag har nuförtiden! Hela dagen idag har det stuckit i halsen och jag har nyst gång på gång. Så trist! Vi ska ha matgäster ikväll, så jag har städat hela dagen nästan. Klockan nio i morse var jag till frisören och fick håret klippt. Min frisör är underbar! Förutom att hon är skicklig är hon dessutom otroligt trevlig. Men idag gick hon "all in" med min lugg och klippte den riktigt kort. Av någon underlig anledning tänker jag på Russel Brand, när jag ser mig själv i spegeln. Kanske för att jag ser lite galen ut... Men jag tror att jag skulle kunna kvala in i bandet Sweet, om det bara gällde frisyren. Känns väldigt  70-tal, tycker jag. Fast jag kommer vänja mig om ett par dagar (hoppas jag).

Handlat mat har jag också gjort. Vi ska bjuda på lasagne, sallad, bröd och tzaziki. Till det blir det rödvin "Tommasi " som är himla gott!

Visst blir det spabadande ikväll också. Jag känner mig inte trött och sjuk, utan har bara symptom än så länge. Så bad blir det i alla fall. Vem vet, det kanske vänder!

Underbar torsdag!

Vaknade tidigt och blev genast på topphumör, när jag såg att solen var på väg upp mot en klarblå himmel. Först blev det en timmes morgonpromenad. Strax efter klockan nio var jag hemma igen och tog snabbt en dusch och hoppade i spabadet. I en timme satt jag och njöt av värmen, solskenet och tystnaden. Underbart!

Därefter satt jag i solskenet på altanen och halvslumrade samtidigt som jag lyssnade på podden Träningsglädje talks. Vi hade överbliven hemmagjord pizza från igår,  som jag åt till lunch. Efter lunchen läste jag min engelska pocket i solskenet.

Vid halv tre gick en kompis och jag en långpromenad i 90 minuter. Jag riktigt kände hur min energi och ork strömmade till. Kroppen svarade när jag drog upp tempot och det känns så hoppfullt för mig. I morgon ska jag träna med TRX:n igen.

Vila och åter vila

Tråkigt det känns att skriva om och om igen, att jag inte är i form. Men jag kan ju inte ljuga och skriva att jag tränar för fullt och att allt är toppen, när det inte är det. Två promenader har jag tagit idag. Den första tog jag i morse till ICA. Den andra tog jag tillsammans med Katta. Då var det ruggigt ute, grått, blåsigt så det riktigt isade i benen. Efteråt åt vi räkmackor och hela tiden satt jag och huttrade, trots att jag hade tröja, sockor och filt lindad omkring mig. När Katta hade åkt hem, tog jag en dusch och satte mig i spabadet. Det var nästan så jag somnade i badet. Efter en halvtimme gick jag upp, duschade och satte mig i fåtöljen och somnade.

När jag vaknade kände jag mig i bättre form. Helt plötsligt sken solen också och jag skyndade mig ut på altanen och tog lite saft och två chokladkex och njöt i solskenet. Det är bara att acceptera att det är som det är just nu.

Måndagspromenad

Aj, aj vilken träningsvärk jag har idag! Trodde jag skulle kunna ta en kort springtur idag, men insåg i morse att det var bäst att ta en promenad istället.

I början gick promenerandet trögt. Benen var stela och jag kände mig ur humör.

Men så kom jag förbi vattendrag och genast blev jag på bättre humör. Jag och vatten alltså! Kanske har jag varit fisk i ett tidigare liv...

Det var en mulen morgon med lite blåst. Jag var likblek med påsar under ögonen. Trots blåsten och att jag var ute i 45 minuter, fick jag inte minsta färg på kinderna.

Vid lunch tittade solen plötsligt fram och det blev 20 grader varmt på altanen - ljuvligt! Jag åkte till syrran och vi tog en långpromenad på landet. Älskar att gå där!

Just nu känner jag mig helt slut. Jag har sovit så många timmar under helgen och jag sover rekordbra. Min tolkning är att kroppen är slutkörd och behöver rejäl återhämtning. Promenader i dagsljus är en bra medicin för mig. Jag ska försöka att vara ute så mycket som möjligt  i dagsljus den här semesterveckan. Om solen skiner, kan jag sitta på altanen och läsa eller bara slappa och njuta. En promenad per dag och så lite träning med TRX:n på det.

Kort söndagsträning

Äntligen tog jag fram TRX:n och genomförde ett träningspass. Gud vet när jag senast tränade med den! Alltför längesedan var det i alla fall. Herregud som jag flåsade under passet! Sofie fotograferade mig och när jag beklagade mig över min form, uppmanade hon mig att inte vara så hård mot mig själv. Det är svårt att låta bli, när jag vet hur stark jag har varit. Men hon har ju rätt förstås, jag måste börja om från början och ge kroppen en chans att bygga upp sig igen.

Nu är första steget taget och hädanefter är det bara att hänga i och fortsätta vara envis. Just träning med TRX ger snabbt resultat och jag vet att jag kommer att känna mig starkare redan vid tedje, fjärde passet.

Att hjälpa någon

En gammal, liten,  förvirrad dam hejdade mig på hemvägen. Hon undrade om jag visste var polisstationen var. Hon var långt ifrån polisstationen och jag erbjöd mig att följa henne dit. Först sa hon att hennes man låg på sjukhus, men efter en stund var det hennes pappa (verkar smått otroligt att hon hade en pappa i livet) som låg där. Till att börja med kom hon inte ihåg vad området hon bodde i och kom ifrån, hette. Men efter en stunds långsamt promenerande kom hon ihåg var hon bodde.  Hon var så himla gullig, men förvirrad och tyckte att det var väldigt många gator och hon klarade inte att orientera sig alls. Allt hon såg var okänt för henne. Kanske inte så konstigt, då jag misstänker att hon inte har åkt bil på många år och en del av vägen vi gick på har byggts om under det senaste året. Damen skulle till en frisörsalong och klippa sig. Salongen låg snett emot polisstationen. När vi närmade oss gatan, upptäckte jag salongen (ja, jag får medge att jag aldrig har sett salongen och var lite skeptisk till om den existerade).

Åh, vad hon var tacksam över att jag hade följt med henne till salongen. Jag hoppas hon fick en mysig stund där och kunde vila upp benen efter den långa promenaden. Hon har lång väg att gå hem sedan, men beskrev hur hon skulle gå (ja, jag var ju tvungen att kontrollera att hon visste hur hon skulle gå).

Vårt lilla möte och pratstund gjorde min dag. Hennes tacksamhet gjorde mig så glad. En sådan liten ansträngning från mig (minimal) gladde henne enormt. Hon blev så lättad när hon kände igen sig. Vi hade tur med vädret också. Solen sken och det var vindstilla med någon minusgrad. Damen hade broddar på sig och det var tur, eftersom det var halt på sina ställen. Flera gånger försäkrade hon mig om att hon hade "rätt bra kondition" och det måste jag verkligen hålla med om! Mötet med henne påminde mig om mina egna bortgångna föräldrar.

Snart semester

Otroligt vad fort tiden har gått efter julledigheten! Tre arbetsdagar kvar, sen är det en veckas semester igen. Så skönt att få vara ledig och kunna vara ute och njuta av vädret i dagsljus! Hoppas, hoppas bara att vädret är lika fint nästa vecka!

Under semestern ska jag se till att genomföra ett träningspass varje dag. Det har ju tidigare gjort att jag kommit igång med träningen efter ett uppehåll. Sommaren 2014 tränade jag tio pass under tio dagar, för att komma igång. Den här gången tänker jag använda TRX:n och så få till löpturer förstås. Blir vädret fint, vill jag också ta långpromenader. Ibland har jag använt semestern till att fixa och trixa hemma, med städning, byte av gardiner och lite sånt. Men den här semestern tänker jag inte göra det, om det inte spöregnar och är urtrist ute, då kan jag överväga att göra det.

Ikväll tog Sofie och jag en powerwalk om cirka fem kilometer. Hon har ett otroligt tempo när hon går och det är bra för mig! Jag blev riktigt varm och det känns bra att bli lite flåsig. Vi kunde ha sprungit, men jag har haft två nätter med dålig sömn och vill inte stressa kroppen i onödan. Bäst att vara försiktig. Jag har ju en förmåga att pressa mig alltför hårt, så träningen blir stress, istället för något lustfyllt.

Nästa vecka hoppas jag på fler promenader på landet

Stickat kuddfodral

Äntligen är jag färdig med mitt egentillverkade kuddfodral. Jag är ingen van stickare och stickar ojämnt. Därför valde jag ett tjockt garn och använde en stickstorlek mindre än vad som angavs på garnet. Sen stickade jag mosstickning (bara rätan), för att förvilla, så att inte min "håliga" sticksstil ska märkas alltför väl.

Jag stickade vara en lång rektangel, som jag sedan vek dubbelt och sydde ihop på två sidor.

Jag sydde ihop den upptill med ett lite bredare band och större stygn, så att jag enkelt kan byta kuddfodral.

Nu känns det tomt att inte ha något att sticka på, så jag funderar att sticka ett till kuddfodral, men i annan färg. Filtarna är bruna och nu har jag två turkosa kuddar, två vita och en rosafärgad. Kanske skulle jag ha en brunbeige? Jag får väl utforska garnmarknaden och se vilket utbud det finns.

Underbar söndag

Vilket härligt väder det har varit idag! Strålande solsken, vindstilla, takdropp och fågelkvitter och humöret som stiger med temperaturen. Sofie och jag åkte till landet, där vi bodde tidigare och tog en timmes promenad, samtidigt som vi fotograferade. I skuggiga partier, fick jag ta på mig jackans luva, för att värma öronen. Men i solskenet blev jag snabbt varm.

Fördelen med att promenera på landet är, att det är minimalt med trafik, maximalt med frisk luft och så de härliga vidderna. Det är något speciellt med att se långt ut över gärderna. Redan på långt håll ser man personer man kommer att möta, eftersom det är så få man möter, blir det lite trevligt med de man möter. Alla hälsar så glatt, även om vi inte kände igen någon.

Jag vet inte hur många gånger jag tjatade om att det var magiskt vackert ute idag

Charmigt med oplogade vägar här och där

Till vänster i bild, skymtar vår bil

Vi åkte kvart över nio hemifrån och då var himlen lite mörk och molnig, men ju längre tid det gick, desto mer klarnade det upp 

Här går vi på Åsenvägen

Åsenvägen, snart ute på Myrvägen

Myrvägen, fast vi gick i motsatt riktning, men jag tyckte det var kul att fotografera den raka vägen

Västersjön, som jag har hur många sommarfotografier som helst ifrån

Det är inte bara gärden, utan skog också

Sofie, Micke och jag badade i spabadet när vi kom hem. Solen sken och värmde oss och vi riktigt kände hur våra kroppar tog in all D-vitamin. Min man jobbade en stund, men när han kom hem grillade och sen han korv ute i grillen och sen satt vi på altanen och åt. Årets första altanhäng och det är bara 14 februari. Det är väl fantastiskt! Nu är jag peppad för en ny arbetsvecka!

Så blev det vinter igen

Fantastiskt vad det snöar ute. Sofie och jag passade på att vara ute och fotografera. Vem vet hur länge snön kommer ligga kvar? Visst längtar jag till vår, men det är i alla fall betydligt ljusare ute med snö. Dessutom är det ju kul för alla vintersportare och barn, att få utnyttja snön i aktiviteter.

Det gällde att få med något mer motiv än snön, annars blev det så vitt, att det inte gick att fokusera

Just här är vattnet lite strömt och fryser inte till så lätt

Lite (med betoning på lite) färg blir det tack vare det gula gräset

Visst får jag lust att åka skidor, om jag bara hade några, skulle jag åka direkt!

Sofie som fotograferar

Istället för att sporta på skidor, får jag skotta och sopa snö. Jag får i mig frisk luft och rörelse av det också, även om jag inte har någon större lust att skotta lika länge, som jag skulle ha åkt skidor. Det är förresten typiskt mig att inte ha skaffat några skidor. Jag har pratat i flera år om hur gärna jag vill ha ett par löparskidor, ändå har jag inte köpt mig några. Skridskor är också något jag har pratat om i många år, att skaffa mig. Förr åkte jag på min fasters gamla skridskor. De var gulnade av ålder, stenhårda i lädret, för stora och med rostiga krokar. Men det gick finfint ändå att åka på dem på sjön bakom huset, när vi bodde på landet. Sen flyttade vi till stan och jag insåg att jag inte komma med de uråldriga skridskorna till stans anläggning.

Under flera år lånade jag min svärmors vallningsfria löparskidor och åkte på gärdet hemma på landet. Men så lånade min svägerska dem, flyttade och så kom de bort i flytten. Jag blev nog mer ledsen än min svärmor över det. Nu har vi svärfars skidor i garaget. Dem skulle jag kunna låna, om inte bindningarna var för gamla. De passar för pjäxor med "ögla" framme i tån. När jag googlar på nätet, ser jag att de inte producerar sådana pjäxor längre, ledsamt nog. Nej, så jag får nog faktiskt investera i egna skidor och pjäxor om det ska bli något skidåka av här...