Upp i ottan

I morgon är det dags att gå upp extra tidigt igen. Kvart över sex ska jag träffa Irène utanför badhuset. Idag löste jag ett halvårskort där. Det kostar 650 kronor om man som jag, är kommunanställd. Under ett halvår får jag simma och träna styrketräning hur ofta jag vill. Iréne tränar tre mornar per vecka. Tisdagar och fredagar styrketränar hon och onsdagar simmar hon. Jag ska försöka att haka på henne. Det kändes himla skönt att få träningen klar redan på morgonen.

Idag har jag cyklat cirka en mil genom förflyttningar mellan kommunens skolor. Smidigt med transportträning. I vintras sprang jag från möten och hem ett par gånger, himla bra!

Idag var det första gången som jag kände ett litet, litet första sug efter en löptur. Men jag gav mig inte iväg. Dels ville jag inte stressa kroppen med mer träning idag, dels är jag lite feg. Rädslan att jag ska uppleva löpningen som tung, jobbig och som en kamp sitter fortfarande i. Bäst att skynda långsamt och känna ett riktigt lösug!

En annan tidig morgon i början av juli, när vi fotograferade soluppgången.

När jag ser den här bilden längtar jag efter att springa i skogen. Få känna skogsdoft, höra fåglarnas sång och känna vinden i ansiktet och håret.