Igår berättade två i min närhet hur de har blivit kränkta av kollegor på sina arbetsplatser. Den ena hade fått höra "nu ser jag en tydlig profil, grattis" och granskat kvinnans mage i tron om att hon var gravid, vilket hon inte var. Den andra kvinnan blev förd åt sidan och fick höra orden "du har blivit rund om kinderna på sistone, är du gravid?" När kvinnan nekade, fick hon frågan "är du säker att du inte är gravid?"
Jag försöker förstå de här nyfikna, bekäftiga människornas tänkande och drivkraft. Vad gör dem så nyfikna, att de absolut inte "kan hålla sig", vänta på att den det eventuellt berör, själv kan berätta om sin graviditet? Är det drivkraften att vara först med att se/märka graviditeten? Är det drivkraften att få sprida "nyheten" först, att vara den som först berättar om den för kollegor?
Eller är de här människorna bara bekäftiga till sin natur? Kanske vana att gå över andras privata gränser och kommentera både det ena och andra? Undrar om någon i så fall någonsin har utsatt dem för samma sak? Har någon till exempel sagt "Jag ser att du har kraftiga hårstrån på hakan, har du kommit i klimakteriet?" Jag undrar också om någon orkat erkänna, att de blivit ledsna, när de bekäftiga har sagt sitt?
För jag vill trots allt inte tro, att de här nyfikna, bekäftiga människorna är ute efter att göra människor ledsna. Men det kan vara så att jag är naiv, att de trots allt är beredda att ta kostnaden som en kränkning innebär, för att nyfikenheten är en större drivkraft.
Nej! Stå på er, ni som av någon anledning blir utsatta av bekäftiga människor! Om du inte klarar i stunden, att markera, att det var inte ok att säga det de sa, så backa bandet! När du orkar, backar du bandet genom att säga "du jag har tänkt på det där du så igår/häromdagen och det är inte ok, jag blev ledsen, när du sa så". Jag lovar att du kommer må bättre, när du har stått upp för dig själv och när du har fått höra hur ledsen motparten är. Jag står fast vid (naiv eller inte) att alla människor vill göra rätt och inte bete sig elakt, om de bara har förmågan.
Bilden är tagen för drygt 22 år sedan, när jag väntade Steffanie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar