Otroligt nog, har jag idag styrketränat fyra dagar i rad. Varannan dag har jag tränat med Marlene och varannan dag med Kinna. Det bästa är att kroppen har klarat av det bra. Jag har förstås konstant träningsvärk i någon del av kroppen. Igår provade Kinna och jag en ny magövning, som vi inte tyckte kändes särskilt effektiv. Den var för tung och svår, tyckte jag. Men idag har jag grym träningsvärk, så den var tydligen effektiv. Vi hängde och "sparkade upp benen" i 90 grader. Jag klarade tre ok, men den fjärde blev väldigt låg.
Förutom styrketräning, har jag promenerat en del, trots ishalkan. Igår kväll gick jag i skogen för att undvika halkan. Det var becksvart och jag lyste upp stigen med mobiltelefonens ficklampa. När jag gick där insåg jag, att det är när huvudpersoner i filmer går i sådant här mörker, jag tycker de ska springa till tryggare platser. Det var nästan så att jag skrämde upp mig själv, där jag gick. Men så närmade jag mig bebyggelse. En person gick ensam några meter framför mig. Våra steg ekade i mörkret. Ibland halkade jag till, ibland den andra. Jag närmade mig den andra och till slut vände personen sig om och kastade en blick på mig. Jag föreställde mig att personen tyckte det var obehagligt att jag gick bakom, men när hen såg mig i min utstyrsel förstod hen genast att jag var en nörd i reflexväst och ingen mördare. Det har sina fördelar att bära reflexväst, insåg jag. Många utgår säkert också från att man är äldre och försiktig, när man har den på sig. Kanske att man själv löper mindre risk att bli utsatt för våld, när man bär reflexväst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar