torsdag 2 augusti 2018

När man längtar lite efter jobbet

Det känns som om jag har varit ledig en evighet. Kanske känns det så, eftersom det har varit så varmt under lång tid. Det liknar sommarlovskänslan jag hade som barn. Då kändes sommarlovet som en evighet. Kanske för att jag hade lite tråkigt och min bästis var bortrest. Jag skrev långa brev till henne med uppdateringar om, ja jag kan inte minnas att det fanns något att rapportera om. Min sommarvardag innebar att jag var hemma och inte gjorde särskilt mycket mer än läste böcker. Under en period satt jag på mitt rum med nerrullad rullgardin och läste. Det låter väldigt deprimerande, men jag var nöjd. Sen fick min mamma semester och jag blev satt i arbete att plocka äpplen, vinbär eller annat som jag upplevde som en plåga.

Nu har vi varit hemma i nästan tre veckor och bara jobbat på huset. Så jag är lite uttråkad och längtar efter jobbet. I morse cyklade jag dit med ett leende på läpparna. Under några timmar träffade jag chefen och min främsta vapendragare: Marlene. Det var som en energiinjektion. När jag cyklade hem vid halv ett, hade jag ny energi. Jag började rensa i trädgården (som blivit försummad till fördel för husmålning). Till slut var vår trädgårdstunna fylld till max (jag ställde mig i den och komprimerade för att få i så mycket som möjligt). Svetten lackade och det kittlade i halsen av allt ogräs och damm.
Efter lite kvällsmat började jag krokna. Men strax före åtta kom Katta och vi tog en promenad. Vi stannade till vid Max och fikade hallonpaj med mjukglass. Mums! Sen blev jag lite pigg igen. Det blev en riktig härlig torsdag. 

Marlene och jag på vårens personalfest med sjörövartema

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar