När kände du dig lycklig senast?

Fundera på det! När jag ställde frågan till min man fick han fundera en stund, innan han kunde svara. Ärligt talat är han rätt dålig på att besvara den typen av frågor. Han tycker inte om att få dem heller. Vi är väldigt olika på många sätt.

Jag är en sådan där människa som blir löjligt glad och belåten över småsaker. Därför känner jag mig lycklig så gott som varje dag. I måndags var jag lycklig över att jag kände mig så pigg.  Idag blev jag så glad över att sluta tidigare. När jag klarar att hålla min träningsplan blir jag också lycklig. Igår sa jag till min man, "visst blir man på bra humör när man får god mat". Han bara skrattade åt mig. Jag tror han tycker jag alltid är glad, bar jag får mat. Men det stämmer inte. På jobbet är mat för det mesta bara något som ska mötta magen och ge energi. Det är inte ofta jag njuter av skolmaten, det måste jag erkänna. Min man gör den godaste maten, den som gör mig riktigt lycklig.

Ikväll har jag rensat ut i källaren. Tre flyttkartonger ska jag lämna till loppisen i morgon. Jag har rensat ut glas, en kastrull, några gräsliga tavlor och en himla massa dockor. Jag hittade tjejernas först lackskor. Tyvärr var de förstörda (det är väl plasten som inte pallar), men det värmde hjärtat att se de där allra första lackskorna. När jag får saker och ting gjorda, som jag kan bocka av, blir jag också löjligt glad och nöjd.

Jag tillhör den sortens människa som i grunden är positiv. Det får jag också ofta höra. Kanske är det biologiskt, kanske är det inlärt? Jag är i alla fall tacksam över att jag ofta känner mig lycklig. Livet är för kort för att slösa bort. Om jag inte vore lycklig, skulle jag förändra något. Det behöver inte vara stora förändringar eller många, för att man ska bli lyckligare.

Jag och min man i Göteborg. Sara har tagit bilden