Ja, idag var det dags för ett så kallat intervallpass. Jag har ingen bra klocka, så jag kan inte hålla ett bestämt tempo på mina intervaller. Så jag kör utan klocka och springer snabbare mellan två lyktstolpar och därefter långsammare och så vidare. Jag kom iväg strax efterklockan nio i morse och det var tur, eftersom det redan var riktigt varmt. Det är mycket skog där jag befann mig, så det var skuggigt också (tack och lov!). För första gången på evigheter, sprang jag om en person. Det kändes underligt att inte vara den långsammaste, eftersom jag själv känner att jag sniglar fram hela tiden. Passet var jobbigt, men det kändes grymt bra efteråt. Näst vecka funderar jag på att utmana mig själv ytterligare. Antigen kan jag välja att springa fler intervaller, eller så kan jag springa längre intervaller. Jag borde antagligen satsa på längre intervaller, eftersom det inte är många meter mellan två lyktstoplar...
Jag avslutade med "min" slalombacke och det gick så trögt, så trögt! Jag tröstar mig med Kinnas ord: att springa uppför backen gör att konditionen förbättras snabbare. Fast jag klarade inte att springa uppför hela. Någon gång ska jag prova att springa den efter en kort uppvärmning, för att se om jag klarar hela backen då. Än så länge måste jag bryta och gå en bit, för att orka med. Ja, ja, det är bara att kämpa på!
 |
| Katta fotade mig förra året |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar