Det är precis
ett år sedan jag tog ut hormontabletter och hade bestämt mig för att börja äta Indivina, för att slippa övergångsbesvären. Men jag blev skräckslagen när jag läste bipacksedeln om alla eventuella biverkningar. Så jag kämpade på utan hormoner. Ett tag kände jag mig som
värsta bitchen och det var jag säkert också... Sen började jag med tabletterna i alla fall, eftersom jag inte stod ut längre helt enkelt. Det var nog i början av mars, jag började ta dem. Men i juni höll jag upp, när jag inte förstod vad som var fel med mig och både jag och läkaren misstänkte att det kunde handla om biverkningar. Jag flåsade för minsta ansträngning, var trött och energilös. Det visade sig att jag hade högt blodtryck och att flåsigheten och tröttheten berodde på stress. Men det var inte biverkningar av tabletterna och jag började äta dem igen, eftersom vallningarna kom tillbaka illa kvickt.
I
början av januari i år, började jag oroa mig för hur det skulle bli att börja jobba igen efter semestern. Jag upplevde sådana starka känslor av obehag/oro och liksom ångest och funderade över om det kunde vara
hormontabletterna som var boven. Så jag slutade med tabletterna igen och det gick bra, fram till förra veckan, då jag sov sämre och kände vallningar igen. SUCK! Då tog jag tabletterna igen och vips kom de obehagliga känslorna tillbaka. Jag provade att ta dem på kvällen och tänkte att jag kunde sova bort obehaget, eftersom det kom strax efter jag tagit tabletten, vilket fungerade sådär. Jag är så trött på att krångla med kemiska substanser och skulle verkligen, verkligen vilja slippa det. För att undvika det, skulle jag behöva en stressfri värld utan socker. Ärligt talat, tror jag inte att jag fixar det. Så jag får väl ta en ny runda med Kvinnokliniken och se om det kan finns några andra hormoner...
 |
Vissa stunder är det svårt att se det ljusa i tillvaron |
 |
Att vara ute i naturen får mig alltid att må bra och jag önskar att jag kunde tillbringa mer tid i naturen |
 |
Tänk, snart närmar sig våren med grönt gräs, ljusa nätter och ljumna vindar. Jag längtar! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar