Söndagsträning

Lite mildare ute idag, så det passade utmärkt att ta en springtur. Sofie och jag gav oss iväg halv elva i ett mulet, tråkigt väder. När jag tittade ut, såg jag att grannens markiser svajade, därför drog jag slutsatsen att det blåste en hel del. Men när vi kom ut, blev vi båda förvånade över hur skönt det var ute, trots att det var mulet och lite blåsigt. Vi besvärades bara av blåsten en kort del av sträckan, sen var det vindstilla och riktigt skönt. En del partier var plogade, andra av oplogade och var lite jobbigare att ta sig fram i. Vi hade som mål att jogga 3,3 kilometer idag. Men vi trummade på och det blev lite längre, nämligen 3,6 kilometer. Rent psykologiskt känns det bra, att veta att vi har klarat av att jogga drygt 1/3 av milen.

Så här vackert väder var det verkligen inte, men mildare än den dag då den här bilden togs.

Den här mulna bilden, illustrerar dagens väder bättre. Jag hade ingen mobil med mig och kunde därför inte fotografera. Den här turen hade jag bara min Garmin klocka med mig, så jag höll koll på sträckan. Jag försöker att inte stirra på hur långsamt vi tog oss fram, men det är oundvikligt. Jag blev förfärad när jag såg hastigheten. Sofie drar upp tempot hela tiden och jag flåsar och ber henne sakta ner flera gånger per kilometer. Egentligen borde vi inte springa tillsammans, ur hennes synvinkel. Jag är för långsam och har svårt att dra upp tempot, då jag blir stressad.

Vårt hus i vinterskrud