Lite då och då, brukar jag säga till min man att nu har vi surf-fri timme. Men det håller ju inte så särskilt länge, utan glöms bort och då sitter vi där, i varsin surfvärld, dag efter dag, timme efter timme. Väl hemma från jobbet, tar det inte många minuter, innan mobilen eller surfplattan är igång. Eftersom vi inte har några barn hemma, krävs det väldigt lite kommunikation mellan oss i vardagen. Vi kan sitta bredvid varandra i varsin fåtölj och surfa på varsitt håll, samtidigt som tv:n är på som ett bakgrundsbrus. För mig blir det väldigt fattigt och tråkigt!
Det begriper nog alla människor att bristen på kommunikation, inte främjar en relation. Ärligt talat kan jag ibland undra om jag inte, vissa dagar, skulle ha mer kommunikation med ett husdjur, än min man. Det intressanta är också, att det alltid är jag som påpekar det här. Min man tycks vara så härligt omedveten om vad som händer i vår relation, när kommunikationen är bristfällig. Naturligtvis inser jag att det är typiskt kvinnligt att vara mer intresserad av relation och kommunikation. Det är nog inte många män som kan tänka sig att tala i telefon i timmar, till exempel.
Jag har lite knep jag tar till, för att fånga min mans uppmärksamhet och få igång ett samtal. En strategi är, att jag ställer hypotetiska frågor såsom "Vart skulle du vilja resa om du hade obegränsat med pengar?" Min man älskar att resa, så det är ett bra ämne att starta samtal om. Eller så ställer jag frågan "Hur skulle du vilja göra med vårt hus, om du hade obegränsat med pengar?"
Om jag vill vara lite provocerande ställer jag frågan "Hur tror du ditt liv se ut om du inte levde med mig?" Min erfarenhet är att män inte tycker om den här typen av frågor. Faktiskt tycker jag den här frågan är viktig att fundera över. Jag skulle kunna fantisera ihop en hel uppsats om hur mitt liv skulle se ut om jag levde ensam. Men, ja det är ju jag det!
När jag vill irritera min man till att ge mig uppmärksamhet, gör jag störande ljud. Vissa gamla fotoalbum, ni vet sådana med klistersidor, som man får dra bort, placera korten och därefter vika över plasten igen, ger ifrån sig mycket ljud. Det är det där klistrandet som låter. Tydligen irriterar ljudet min man så mycket, att han får svårt att surfa, hi, hi.
I sista hand får jag ta till sensorisk retning och kittla honom. Bästa sättet är att jag lutar mig framåt efter något i hans närhet och låter mitt hår kittla hans ansikte. Det blir en klockren distraktion, har jag upptäckt. Men ibland hjälper inga knep och då blir det surfförbud helt enkelt.
 |
| Nej, bilden har inte ett dugg med kommunikation att göra. Jag älskar bara bilden, som är tagen i augusti i år. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar