Hemma igen

Obeskrivligt skönt att vara hemma igen, tycker jag. Kursen var bra, med bra innehåll, konferenslokal och trevliga människor. Det enda negativa (som faktiskt blir förödande för mig) är luncherna och fikapauserna. Lokalerna (Hotell Kusten)  har inte ljuddämpande plattor i taket, utan alla ljud fortplantar sig och förstärks i ett hemskt eko. Allra värst var det under lunchen, då ännu fler människor i byggnaden anslöt sig. Vi var fyra personer i mitt sällskap, som satt tysta och åt så snabbt vi bara kunde. Stressen över ljudmiljön var enorm. Så snart vi ätit gick vi ut. Utomhus möttes vi av ljud från trafiken. Ingen av oss fyra klarade av det, utan vi sökte oss till lugnare gator och tysta butiker. Vi hittade en tygbutik, där det var ett otroligt lugn och tystnad.

De andra tre återhämtade sig på den stunden, men inte jag. Resten av dagen fick jag anstränga mig hårt, för att hänga med i föreläsningen. Förmodligen är min grundstress hög, vilket gör att det bara behövs något litet för att jag ska "tippa över" till utmattad. Återhämtningen tar uppenbarligen också längre tid för mig, just nu.

Min kropp signalerar och jag tar det på allvar. Jag funderar på olika handlingsalternativ.

Kursen då? Ja, jag vet nu att de har forskat på inlärning och stress. Ju mer stressad en elev är, desto sämre inlärning sker. Man har sett att stressen sjunker när eleven har en god/trygg relation till läraren. MEN det räcker oftast inte, när en elev är i svårigheter. Då sänks stressen av sammanhangsmarkeringar. Det vill säga, eleven behöver veta vad ska ske nu, vad ska göras, hur länge det ska göras, hur det ska göras och vad som ska ske efter det. Kursledaren jämförde det med, när man råkat ut för en olycka och är superstressad, då berättar exv ambulanspersonalen hela tiden vad de ska göra härnäst och varför.

Budskapet var, att det viktigaste uppgiften vi har i skolan, är att sänka elevernas stress. Det gör vi genom goda relationer och genom olika handlingsstrategier, såsom tydlighet om uppgifter, visuellt stöd (inte bara genom att rita bilder, utan genom att beskriva i bilder eller ge liknelser).

Kursen var som sagt riktigt bra och det här var bara en del av många. Men den del som jag tyckte var viktigast. Vi vet att alltför många elever på högstadiet är stressade, att de mår dåligt. Med ganska enkla medel kan lärarna hjälpa eleverna att sänka stressen.

Jag kan översätta modellen till lärarna. Om de känner sig trygga i sina arbetslag, med sin kollega i klassföreståndarskapet och har konkreta modeller/handlingsstrategier för hur de ska undervisa och bemöta elever, blir de mindre stressade. Känslor smittar av sig, så ju lugnare vi är i stödfunktionerna (elevhälsoteamet) desto större möjligheter är det att även lärare och elever blir lugnare.