Avsked

I eftermiddag åker jag till Göteborg på kurs. Min man skrattar lite i smyg åt mig, varje gång han eller jag ska åka bort. Separation och avsked har jag svårt för. Han har beskrivit det som att han säger hej då, och jag står med näsduk och snyftar. Riktigt så illa är det inte, men kämpigt är det för mig.

Av någon underlig anledning oroar jag mig för att något ska hända någon av oss, när vi är åtskilda. Larvigt och ologiskt, jag vet! Som om jag skulle ha bättre kontroll över vad som händer oss, bara vi är i samma stad. Det hjälper inte att försöka vara logisk, här styr känslorna mig.

Troligen har jag varit med om en jobbig separation från mina föräldrar eller annan närstående, när jag var liten. Kanske hände något, när jag var ensam hemma. Who knows?

Nu ska jag packa väskan och inte bara med kläder, utan också med lite rödvin. Jag åker med mina närmaste kollegor och vet att det blir många skratt och trevliga samtal. Det är nyttigt med separationer och avsked, särskilt jag behöver träna på det.

Ha en riktigt fin torsdag!