Reparation av mur

För flera år sedan rasade vår mur. Vi har funderat hit och dit om hur vi skulle göra. Jag var inne på låta någon komma och gräva bort hela muren och istället göra en sluttning mot vägen. Min tror att det inte går, eftersom höjdskillnaden är för stor och att det finns risk att det rasar vid regn. Då funderade vi att göra en annan typ av mur.

Igår grävde jag bort det som hade rasat och grävde, så att vi kan reparera muren. Vi ska köpa lecasten och bygga upp muren igen, I vår nuvarande mur är det stenar inmurade som dekoration. Det kommer vi nog strunta i.

Som vanligt glömde jag att fotografera innan jag grävde. Men då muren rasade ramlade jord och sand ut i vägen, så det såg bedrövligt ut.

 
Det var så mycket jord att gräva bort! Flera skottkärror körde vi upp till "hålet" där uteplatsen var.

Tjusningen med gamla fönster

Typ så här såg vårt hus när vi köpte det. Balkongstaketet var bruna ribbor, precis som på den dåvarande altanen. På den här bilden ser man att vi har bytt balkongstaket och att vi har målat "ribborna" vita på staketet på verandan. Den här bilden är tagen våren 2008, så redan då var de här staketen "inne". Jag tycker de är fina på stenhus, men inte på ett trähus från 1918-talet. Hålet som är uppsågat under altanen är jag skyldig till. Där under finns källarfönstret och jag tyckte det var vansinnigt att täcka in under altanen så det blev ännu mörkare i källaren.

 
Så här ser huset ut idag. Jag tycker att staketet till altanen smälter in fint i huset, så att altanen blir en naturlig del av huset. Fotografiet är taget lite för nära huset, så perspektivet ser lite konstigt ut. Idag har vi helt fritt under altanen. Jag har planterat klätterrosor som döljer hålrummet under altanen. Det är fritt framför källarfönstret.

Takfoten under balkongen är dålig, så det ska vi fixa, innan fönstren sätts in.

Tyvärr är verandan så liten, att vi bara kan ha fönster åt ett håll. Men jag hoppas och tror att det kommer lyfta husets utseende ytterligare. Det vita staketet man ser under altanen, skyddar källartrappan, så man inte råkar ramla ner där. Det är löstagbart, ifall man behöver bära ner stora grejer. Strax bakom staketet skymtar allt skräpvirke efter uteplatsen Sofie och jag rev. Vi ska köra bort det.

Fönstren är så gamla att glasen är vågiga, så himla fint! Jag älskar att titta ut genom sådana fönster.

Igår grundmålade jag fönstrens insida. De är inte exakt likadana och är i lite olika skick, men jag hoppas att de ska se fina ut efter min renovering.

Regnig dag

Vad gör man en regnig dag?  Jag har grävt upp blomplantor och kört till min syster. Hon hade en tom rabatt och jag hade många växter som behövde delas. Efter plantering i ösregn, åkte vi och köpte täckbark och spred ut i rabatten. Nu ser det ut som om blommorna alltid har suttit där. Nöjda med vårt verk, fikade vi. Mysigt!

Sen åkte jag hem och satte en bulldeg.  Under tiden den jäste, kittade jag fönster. Alla fyra är nu färdiga. Det mesta av det gamla kittet satt fast (som berg), så jag lät det sitta kvar. Nu ska de torka några dagar, innan jag kan måla dem. Fram till dess, kan jag måla fönstrens baksida, den sida som en gång varit in mot rummet.

Ja, så bakade jag kanelbullar och en bärpaj (som blev simmig av saft och mindre lyckad, typiskt mig!). Sen satte jag mig i soffan och somnade tvärt. Det var som att släcka ljuset, all energi var slut. Min man lagade lite mat och efter lite mat i magen, kom energin tillbaka.

Projekt med gamla fönster

Idag hämtade vi fyra gamla fönster hos min syster. Fönstren är i enkelglas, gamla som man egentligen ska ha innanfönster till. De har stått i ett uthus i mer än tjugo år. Jag har skrapat, slipat och tvättat dem. Kvaliteten är skiftande. Ett fönster är ganska bra, de andra tre var i riktigt dåligt skick. Men jag hoppas jag ska få ordning på dem

I morgon ska jag kitta dem. Ja, sen blir det till att måla dem. Sen ska min man sätta upp dem på vår veranda, är det tänkt. Återkommer med bilder framöver.

Inga proppar i lungorna

Igår eftermiddag var jag iväg först till vårdcentralen, där blodtrycket togs och jag fick göra spirometri. Sen var jag till lasarettet och fick lungorna röntgade. Blodtrycket var helt ok och spirometrin visade att jag har normal lungfunktion. När jag tog Bricanyl, förbättrades inte mina resultat, så det tyder på att jag inte har astma. Jag syresatte mig perfekt också. Det visade sig att jag inte har några proppar i lungorna heller.

Hypokondriker känner jag mig som. Pinsamt! Ändå undrar jag varför jag är flåsig, så fort jag anstränger mig? Jag inbillar mig ju inte det, även andra människor hör hur jag flåsar!

Jag funderar på om det kan vara att jag har pressat mig för hårt med löpningen. Det låter så fjantigt i mina öron, men sanningen är att jag hade en tuff vår på jobbet, samtidigt som jag körde tre löppass per vecka, oavsett hur utarbetat jag var. Dessutom pressade jag mig själv, jag ville ju ha bättre tider, hamna under 6 minuter/kilometer. Kanske "gick jag i väggen" gällande träningen?

När ska jag känna mig "normal" igen?

Att stå på sig!

Ibland blir jag frustrerad över min vän, som inte står på sig, som låter sig tryckas ner och förminskas. Hon är lika skör som gräset i vinden. När någon trampar i gräset, trycks det ner. Trampar man alltför ofta och mycket, blir det till slut lerigt och gräset dör.

Jag blir så ledsen när jag hör henne och ser henne. Hon bryts ner rakt framför mina ögon. Vad kan jag göra för att peppa henne. Inte är det mycket! För det mesta kan jag lyssna, när hon sätter ord på det hon känner och upplever. Det är som om hon tänker högt, när vi pratar.

När ens förhållande inte fungerar som det ska, gungar hela ens värld, tycker jag. Allt känns svajigt och man glömmer det inte för en sekund, oavsett om man är på jobbet eller någon annanstans. Det värsta är ( i mina ögon) om man har lagt över ansvaret på den andra parten och man hänger i luften och inte vet vart förhållandet är på väg. När man säger att partnern ska bestämma hur det ska bli. Då tappar man kontrollen och när man inte har kontroll över situationer (oavsett vad det gäller) mår man alltid sämre.

Det ironiska är att jag alltid har beundrat henne för att hon har stått på sig själv i olika situationer. Hon är en sådan person som lämnar tillbaka saker hon köpt som har gått sönder eller inte håller kvaliteten.  Hon står på sig i diskussioner om lön och arbetsvillkor. I de situationerna är hon som ett träd, stark och oböjlig. Till skillnad från mig, som är en riktig mes. Där är jag gräset istället.

Därför är det obegripligt för mig att hon har svårt att stå på sig inför mannen i sitt liv. Där är jag obeveklig! Aldrig att jag skulle låta mig köras över av min man! Vi har alltid diskuterat allt, stort som smått. Aldrig att jag skulle lägga över allt ansvar på honom att fatta beslut om vårt förhållande. Nej! Om min man tryckte ner mig, så att jag inte mådde bra, vore det en mycket bra anledning för mig att avsluta förhållandet.

Jag tror att det är min mamma som har påverkat mig.  Hon var en stark kvinna och en fantastisk förebild. Många gånger såg hon inga hinder, utan bara möjligheter. "Varför inte?" frågade hon många gånger, när jag tyckte hon svävade iväg lite för mycket. Hennes ständiga mantra till mig, när jag växte upp var "skaffa dig en utbildning och bli inte beroende av en karl". Hon lät mig förstå att det alltid går att klara sig själv, att man själv väljer hur man vill ha det. Hon var född 1934 och under 11 år var hon hemmafru.

 



Att inte göra något

Idag har jag inte gjort många knop. Jag har kikat på en serie, två filmer och läst bloggar. Jag har suttit i solen, den stund det var soligt och jag har vilat och åter vilat.

Regnet trummar lätt mot altantaket och jag handlade lite smått och gott. Garderoben är rensad och numera ligger tröjorna i snöräta rader. Drygt en vecka kvar av semestern och jag erkänner, jag är uttråkad. Varje år är jag lika skeptisk till att jag ska känna mig utvilad och få arbetslust tillbaka och varje år blir det så.

I morgon är en ny vecka och jag ska jaga presenter till fyra personer, äta ute med Katta och Kent och eventuellt ha middagsgäster på fredag eller lördag.

När formen är så långt borta

Som tur är, har jag ingen fungerande personvåg hemma, så jag har inte svart på vitt hur mycket jag har ökat i vikt. Ökat har jag i alla fall och det rejält. Knappt några byxor sitter som de ska. Jag avskyr den känslan och vet att jag måste ta tag i det.

Det känns som det var evigheter sedan jag sprang backinervaller. Evigheter sedan jag var i form, kände mig stark och motiverad att träna.

Nu måste jag ta tag i det och komma in i goda vanor.

Takstolar över spabadet

Min man har satt upp takstolarna över spabadet, så nu är det färdigt också. Nu ska vi bara beställa markisväv och sätta fast i skenor under takstolarna. Väven ska hindra alla kottar och barr att ramla ner i vattnet.

Visst är det lyxigt och härligt med spabad, men det är inte bara ett nöje. Vi har haft problem med vattnet redan från första dagen. Tydligen kan det vara så, när det är nytt. Märkligt att en så dyr investering inte fungerar helt hundra på en gång, tycker jag. Vi har bytt vatten, men idag var det bekymmer igen.

Innan man badar måste man duscha noga. När man duschar innan bad, minskar man föroreningar med 200 %. Alla som har badat hos oss har duschat, ändå har vi haft bekymmer med vattnet. Det skummar och blir grumligt. Jag hoppas att det ska bli bättre.

 

 

Mobil vägg à la Ernst

När vi sitter i spabadet är det himla trist att se våra stegar, skottkärran, krattor och gud vet allt. Därför ville jag att min man skulle bygga ett plank, så vi slapp att se det. Men så tittade vi på Ernst förra veckan och såg den mobila väggen han byggde. Då bestämde jag mig för att prova att göra en likadan.

Det som tog absolut längst tid, var att måla alla bräder. En del bräder var gamla, andra nya. De var också olika breda.

Först målade jag dem med grundfärg (Bestå) och därefter med den gula färgen två strykningar.

Sen la jag ut alla bräder, med en bräda i botten, för att få dem i samma läge.

 
Sen skruvade jag fast spikbanden. Jag skruvade två bräder nertill och därefter skruvade jag två bräder upptill

Herregud vad det är jobbigt att skruva så många skruv, trots att jag använde skruvdragare (två skruvar i alla smala bräder, tre i de breda).

Idag har jag träningsvärk i fingrarna...

De visade aldrig i programmet hur de fick den mobila väggen på plats... Det var inte lätt kan jag säga! Min man och jag baxade upp den på skottkärran och körde den till platsen och tippade av den och fick verkligen ta i för att få den på plats. Den var supertung!

Det blev en rak början och sedan en halvmåne.

Min man fixade en hylla av tryckimpregnerat virke. Den ger stadga åt väggen, så den inte blåser iväg. Jag har "lyktor" som jag kan vara helt orädd om och inte behöver släpa in och ut beroende på väder. Det är gamla syltburkar jag har haft lite turkost sand i och lagt ett värmeljus i.

Två "lyktor" hängde jag upp med hjälp av ståltråd, de andra fick stå på hyllan. Det blir ett jättefint sken om kvällen och när det blåser vajar de hängande lyktorna lite.

Jag målade över spikbanden, så det inte skulle blänka så mycket och var utmärkande.

Fler undersökningar väntar

Läkaren ringde idag och sa att han skickar remiss till röntgen. Han misstänker att det kan vara små proppar perifert i lungorna som påverkar andningen. Jaha, det är bara att vänta på tid för lungröntgen för att få besked om det kan vara det. Av någon underlig anledning är jag inte orolig.  Det har ju inte visat sig vara något hittills, så jag känner mig som värsta hypokondrikern. Jag får fina mig i att vänta och helt enkelt ta det med ro och försöka leva så vanligt jag kan.

Häromdagen tog jag och Sofie en kort promenad.  Hon är bra på att dra upp tempot, men fick sakta ner eftersom jag hade svårt att hänga med. Till och med promenader tar emot för mig nu. Jag vill inte promenera eftersom jag redan vet, att det blir motigt.  Det kommer ta tid för mig att komma tillbaka i den kondition jag hade.

Utflykt

Häromdagen var min man och jag på en liten utflykt till Trystorp.

Det finns ett naturreservat där.

Här var det en mycket stor ek. Det stod på skylten att den troligen är 400 år gammal och att ekar kan bli runt 1000 år.

Det var en mulen dag, men det var skönt att gå där i skogen, när man hade jacka på sig.

Sen åkte vi vidare och min man fick stanna bilen så snart jag såg något jag ville fotografera.

Vackert, vackert!

Ett besked

I måndags fick jag veta att alla prover som tagits var helt ok. Så min teori om att min flåsighet beror på något med sköldkörteln, stämde inte alls. Mitt blodtryck var högt och kanske är det det som påverkar, så att jag blir flåsig. Annars kan det vara något med lungorna. På måndag ska de kontrollera mitt blodtryck igen och om det finns tid, får jag även göra en spirometri (mäter lungkapaciteten).

Självklart är jag frustrerad över att inte kroppen fungerar som den ska. Samtidigt måste jag släppa det, eftersom jag blir knäpp av att hela tiden fundera på vad det kan vara som orsakar det. Tröttheten har i alla fall minskat och jag behöver inte sova i tid och otid. Men många gånger tvingar jag mig själv, att vara aktiv och vaken, så trött är jag fortfarande. Men semestern rullar på och jag genomför mina projekt. Just nu håller jag på att måla en massa bräder, som ska bli en vägg för att dölja stegar, skottkärra m.m som står på baksidan av huset. Jag kommer lägga upp bilder när det är klart.

Altanen har jag pimpat lite med nya dynor från Jysk och tallriksunderlägg från Happy Price. Den svarta duken, är i själva verket ett svart lakan.

 Jag har även köpt en svart regummerad gångmatta från Ö&B, som tål att man går på den med blöta fötter från spabadet.

Toppen jag har på mig, var en av dem jag fick i födelsedagspresent. Den är underbart skön och från H&M. Som jag väntar på att håret ska växa ut. Just nu verkar det bara krulla upp sig, så jag upplever det kortare och kortare...