Det är något alldeles speciellt att besöka favoritplatserna från uppväxten. Den lilla sjön vi såg från husets ena gavel, heter Västersjön. Dit gick vi varma sommardagar och badade. Vägen dit gick genom en kohage, och skog. Oftast var vi rejält svettiga, när vi kom fram. Sjöbotten var grusig, stenig och innehöll musslor. Min pappa hade sandalerna på sig, när han badade där. Vi barn vadade ut försiktigt ibland barfota, ibland med skor på. Min barndomsvän och närmaste granne och jag badade oräkneliga gånger i sjön. Hon var våghalsig och vågade simma långt ut. Vi hade med oss våra New Foundlandshundar och badade med dem. Min bästis i tonåren och jag solade på luftmadrass i sjön. Vi brände upp oss rejält, men kul hade vi. Ofta hade vi med oss matsäck.
Det kanske inte är så underligt att jag älskar att vara vid sjöar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar