onsdag 4 mars 2015

Plötsligt händer det!

Underbart vårväder idag. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag svävade som på moln hela dagen. Klockan fyra smet jag hem, bytte till springkläder och sprang till min mans jobb, för att hämta vår bil. Mitt mål var att springa fortare än 7 min/km. Kilometertiderna blev: 6:25, 6:03, 6:20, 6:09 och på sträckan 4,6 km blev snittempot 6:12. Otroligt roligt, att jag har blivit snabbare på korta sträckor! Äntligen! Gissa om jag var lycklig när jag satte mig i bilen! När jag körde hem, kom jag plötsligt på, att jag inte ens kände mig "kräkfärdig", som jag brukar, när jag tar ut mig rejält. Det innebär ju, att jag skulle kunna ta i lite till. Faktiskt så njöt jag av springturen, av vårdoften, av solen i ögonen, av löparen jag mötte som log (tillbaka) brett, av lusten att springa. Jag njöt också av känslan av styrka och kraft, trots envis träningsvärk. Min kropp var på min sida idag och mitt humör sprudlar och klimakteriebitchen är ett minne blott.

Efter lite strech masserade jag benen genom foamrollern. Det känns gott och benhinnorna verkar "hålla".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar