Kinna och jag hade bestämt oss för att springa backintervaller ikväll. Vi värmde upp med långsam jogg och därefter satte vi fart. Backen är en gammal slalombacke. Brant och jobbig, med andra ord. Vårt fokus och mål, var att jogga till toppen. Springa handlar det inte om, istället fick vi jogga små, små steg och sega oss upp. Kinna orkade till toppen, jag orkade inte riktigt hela vägen. Trots att vi joggade så långsamt och med små steg, flåsade vi, så vi knappt kunde prata, när vi kom upp. Fem gånger hade vi bestämt att vi skulle upp till toppen och det klarade vi. Mitt mål är självklart att jag någon inom en snar framtid ska orka hela vägen till toppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar