Efter min "lyxfrukost" gav jag mig iväg på veckans fjärde löppass. Jag har aldrig klarat att springa fyra gånger på en vecka tidigare och nu hade jag planerat att springa långt. Ja, en mil är långt för mig. Ute var det mulet, blåsigt och regnet hängde i luften. Inte var jag glad när jag gav mig iväg strax före nio. Nej, motigt kändes det och inte blev det bättre av motvinden. Efter 500 meter var jag blossande varm och funderade på om jag hade på tok för mycket kläder på mig. Men sen kom jag till ett blåsigt parti och klädseln kändes rätt igen. Efter halva vägen slog endorfinerna till och jag log fånigt mot alla morgonflanörer som kom i täckjacka, mössa och vantar. Resten av turen gick i ett töcken av ren skär lycka. Benhinnorna höll, benen vobblade inte, utan kändes starka och det var roligt! Snittempot blev 7:17 och mina snabbaste kilometrar var nr 1, 9 och 10.
Jag känner mig så stark!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar