Ikväll blev det intervallträning. Två kilometer uppvärmning och därefter blev det fyra intervaller om 600 meter, varvat med 400 meter lugn jogg. Sedan två kilometer nedjogg. Totalt blev det en tur om 8 kilometer. Jag gillar verkligen att springa i mörkret. Nästan inga är ute, så få ser mig, när jag ömsom rushar och ömsom joggar långsamt. Jag känner mig lite fjantig annars. Som om jag kommer där och tar mig själv på så stort allvar, eller snarare tar löpningen på så stort allvar, att jag springer intervaller och tror att det ska göra mig snabbare.
Det knäppa är, att jag tycker det är kul att springa intervaller. Särskilt när de inte är så långa. Då är de hanterbara och jag blir löjligt nöjd över varje intervall jag klarar. Nu blir jag dessutom glad över att jag har klarat 8 km. Under lång tid sprang jag inte längre än 7 km och det gick trögt mot slutet. Nu känns det inte lika jobbigt med 7-8 km. Skönt att jag har blivit mer uthållig! Bara mina benhinnor klarar de längre sträckorna och tre pass per vecka!
Annars har jag haft en bra dag. Det var skönt att skymta solen idag, när dimman lättade. Varje solglimt blir jag så lycklig över. Under lunchen var jag på en kort promenad o h blev nästan yr i huvudet av allt stirrande upp mot himlen och ljuset. Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar