Under eftermiddagen ösregnade det och jag tänkte "det här blir inte roligt väder att gå hem i". Men för en gångs skull hade jag tur och regnet drog bort och byttes mot solsken. Luften var fuktig och det doftade höst. I vanliga fall går jag i rask takt till och från jobbet, men idag strosade jag. Det var så skönt att njuta av solskenet, att jag tog en omväg.
Men när jag närmade mig hemmet kom tröttheten över mig som en reflex. Det är som om jag slappnar av mer och mer ju närmare jag kommer. Jag la mig på soffan på altanen och somnade tvärt.
Petra kom och hälsade på och vi satt ute på altanen till åtta. Tänk att det börjar skymma allt tidigare nu. Mysigt ändå att kunna sitta på altanen och fika kvällstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar