Känslan när man kommer in ensam i ett överfullt gym

Sista semesterdagen och jag vaknar strax före klockan sex på morgonen. Det är väl en bra tajming, när man ska jobba dagen därpå! På förmiddagen var Marlene och jag iväg och tränade. Jag kom först och vågade mig in i gymmet helt ensam, för första gången. Känslan när jag kliver in där, är total förvirring. Jag ser bara en massa folk (trodde det skulle vara lugnt idag, när vädret var så fint!). Vid första anblicken är varenda maskin och stång upptagen. Inte en enda människa kände jag igen heller (visserligen har jag ju ansiktsafasi, så det kan hända att jag borde känna igen dem...). Efter flera sekunders stirrande och förvirrat stående, beslutar jag mig för att värma upp med hantlar. Det är fullt vid hantlarna också, men jag tränger mig fram och kör det jag har tänkt. Efter en stund blir roddmaskinen ledig och jag kastar mig fram och kör fyra set vid den (brukar aldrig köra mer än tre, men vad ska man göra, när det är folk överallt).

Ja, efter det var bara chinsmaskinen (då heter den ju inte egentligen, den heter någonting typ räck och häv någonting) ledig. Så jag började med dips och när jag var på sista setet med chins, kom Marlene (tack och lov!). Hon värmde upp med hantlar  och roddmaskinen i raketfart. Sen blev det "chinsmaskinen" för henne. Idag utmanade hon sig och tog minus 30 kilo på dipsen. Jag var ju bara tvungen att testa om jag klarade det också, och det gjorde jag (testade bara ett set) och sen provade jag att göra chins på minus 35 (haft minus 40 tidigare) och det gick ju också.

Lite bencurl hann vi med också. Jag såg att en kille satt och vilade, utan att jobba vid bänkpressen, så jag gick dit med bestämda steg (hi, hi Kinnas pepping fungerar!) och då frågade killen om vi skulle "marka". Ha, ha, det lät så kul. Nej, pep jag, vi ska använda bänkpressen, om ni är klara med den (de marklyfte själva, så det förstod vi inte var aktuellt). Det var de ju, så vi laddade på med våra vikter.  Marlene klarade fler repetitioner den här gången och blev grymt nöjd. Vi avslutade med sprinterutfall och lite stretch. Det blev ett litet kortare pass än vanligt och med fler set och tyngre vikter. Nu får vi akta oss, så vi inte belastar axlarna för mycket!

I brist på bild från dagens träning, blir det den här konstiga bilden istället.

Så här kan det gå, när man försöker fota sig själv, ha, ha, ha