Jag chansade och skickade meddelande till Kinna och frågade om hon skulle med på en långsam joggingtur. Det ville hon och jag blev så glad, eftersom motivationen till löpning är väldigt låg just nu. Men när jag får sällskap är det roligare. Vi pratade och tog det lugnt under turen och fick ihop 5 kilometer. Vem klarar att bara plötsligt ge sig ut och jogga flera kilometer helt plötsligt, jo Kinna förstås. Hon begriper nog inte själv hur unik hon är. Här försöker jag vänja min kropp försiktigt med längre och längre pass, så följer hon med bara sisådär. Det sjuka är, att jag dessutom var halvminuten snabbare per kilometer när hon var med. Så förutom att plötsligt jogga, som hon inte gjort sen i höstas (eller var det i våras?) agerade hon hare. Det är sådana vänner det är jäkligt bra att ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar