Älskade, älskade barnbarn!

I eftermiddags hälsade jag på mellersta dotterns familj och därmed mitt älskade barnbarn. Hon växer så det knakar och varje gång jag ser henne, har hon lärt sig något nytt. Nu kan hon vinka och sätta sig upp från liggande (mage). Hon reser sig upp mot saker. Långa stunder sysselsätter hon sig själv med sina leksaker. Man behöver bara finnas till hands för henne i närheten. Det bästa som finns är, när hon lutar sig mot en och gosar. Jag bara smälter då! När jag pratar med henne, tittar hon mig i ögonen, som om hon förstår varenda ord. Hon kan verkligen stirra ut en.