Det här med att åldras

Ja, ja, jag blev ju förkyld förstås. Det var väl dags, antar jag. Som vanligt är jag lindrigare drabbad än min man. Jag får sällan feber, men å andra siden brukar förkylningen pågå längre då. Under helgen har jag vilat och vilat och vilat. I vanliga fall brukar tristessen gör mig galen. Men den här helgen hade jag tur och kunde titta på konståkning och läsa ett par böcker. Just nu håller jag på och läser "Jag lät dig gå" av Clare Mackintosh och den är riktigt bra.

Men det går inte att undgå lägga märke till hur bristen på motion, fysisk rörelse faktiskt påverkar mitt psyke och humör. Gradvis får jag svartare och svartare tankar. Plötsligt börjar jag tänka på att det kan vara nu, som min hälsa börjar krångla. Det här med nacken, vad var det för något egentligen och visst är den inte riktigt, riktigt bra än. Så börjar jag tänka på hur det skulle kännas att ha en dödlig sjukdom. Mina barn är inte längre barn, de är vuxna, självständiga individer som klarar sig utmärkt utan mig. Jag är inte ett dugg orolig för dem. Kanske är det just därför som sådana här tankar uppstår nu. Det är vanligt att hamna i en kris när man är runt 50. Då ska man tydligen börja fundera över om man har gjort rätt val i livet, om man lever med den rätta partnern, om man arbetar med det man vill. Man ska också börja titta mer i backspegeln än i framrutan. De där frågorna har jag ställt mig regelbundet sen jag var i 30-års åldern, så det stämmer inte på mig. Död och sjukdomar, började uppta mina tankar alltmer, sedan mina föräldrar dog. Nu är jag den äldsta generationen och med vuxna barn, känns det tydligt att det biologiska uppdraget är slutfört liksom. Men jag har ju ett underbart barnbarn, som jag rent egoistiskt vill följa så länge och långt upp i livet som jag bara får. Jag har jag planer för henne och mig och allt som vi ska hitta på tillsammans och det vill hinna med.

Förhoppningsvis är jag bättre (helst frisk) i morgon och kan gå fram och tillbaka på jobbet och kanske till och med träna. För nu behöver jag få känna lite rörelseglädje och bli påmind om att min kropp orkar en hel del och att den är lika duglig nu, som när jag var runt 30.

Bilder från oktober 2017