Idag har jag inte känt mig helt hundra. Det var till och med så att jag fick ta en värktablett, för att döva huvudvärken. Under eftermiddagen frös jag och det var riktigt ruggigt att gå hem.
När jag hade ätit och satt och kände efter hur jag mådde, väckte tanken på en springtur ett massivt motstånd. Nej! Skrek jag inombords. Men i morgon ska det bli grisväder, så det var bara att byta om till träningskläder och ge sig ut.
Ute var det kallt förstås, och halt. Jag värmde upp med en kilometer lugn jogg och drog sen igång med 10 enminuters intervaller, med 30 sekunders gåvila emellan. Jag har en tabata-app i mobilen som jag ställer in på hur långa intervallerna ska vara, hur många och hur lång gåvilan ska vara. Sen piper det i fickan, så jag vet när jag ska ta i eller vila.
Fy, vad intervaller är hemska! Jag undrar om jag någonsin kommer uppleva att det går lätt att springa snabbt. Ibland känns det tröstlöst och att utvecklingen går så långsamt. Kanske har jag en liten motivationsdipp idag, på grund av att jag inte är på topp hälsomässigt.
Hoppas passet jagar bort eventuell förkylning på flykten. Ibland känner jag mig halvrisig, men när jag har tränat har det försvunnit. Det kan ju förstås också bryta ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar