Vackra Åslemåla!

Det är väl fantastiskt när verkligheten överträffar minnena, så som det gjorde för Petra och mig, när vi kom till Åslemåla! Vi strosade på den smala vägen, som numera är asfalterad och pratade om hur de där somrarna har påverkat vår kärlek till landsbygden. Alla gårdar i Äslemåla ser så prydliga ut. De fantastiska stenmurarna är så vackra och grindarna av trä ser precis ut om i Astrid Lindgrens filmer. Man får starka impulser att gå in i hagarna, bara för att gå till nästa grind och hoppa över den för att utforska nästa hage.

Huset vår familj bodde i somrarna 1969-1971. Det är tillbyggt nu och större, men vi kände genast igen det.

Det var ett par som hette Rut och Folke Pettersson, som ägde och hyrde ut huset. Själva bodde de i ett grannhus.

Rut och Folke hade flera barn. Jag minns bara Vivan och George. De var helt otroligt snälla mot oss småbarn. Jag kommer ihåg att vi spelade "Svälta räv" med George.

Familjen hade kossor, kalvar och katter minns jag. Det var så idylliskt!

Det var ett jättefint utedass till huset. Jag kom ihåg att jag var rädd för att ramla ner i hålet på dasset, ha, ha.

Tänk vad mycket jobb det har varit för dem att samla alla stenar och göra murar eller stenhögar av dem!

Det är faktiskt en bilväg, även om jag tycker den är smal som en cykelväg. Jag var väldigt glad och tacksam över att vi inte mötte någon bil när vi åkte där.

Här har stenarna alla möjliga former. På Öland är de platta och fyrkantiga. Jag tycker de här murarna är finare.