Vaknade och kände mig krasslig. Det är väl typiskt när jag nu äntligen skulle få träffa Stella! Som tur är kunde David och Sofie ta sig hit och vara i trädgården med barnvagnen, så jag fick kika lite på henne live i alla fall. Jag är livrädd för att smitta henne. Man kommer ju ihåg hur kämpigt det var när de små liven blev förkylda och inte kunde andas eller äta på grund av nästäppa. Så jag höll mig lite på avstånd från dem alla tre. Men vi satt i skuggan under ena äppelträdet och pratade, samtidigt som Stella låg i vagnen och halvsov. Pappa David rullade vagnen och Sofie var så fräsch, att man inte kan tro att hon har fött barn. Herregud vad pigg hon är! Hon verkar vara som gjord för det! Man skulle ju kunna tro att det skulle kännas konstigt att de nu är tre, istället för två. Jag tyckte det kändes naturligt och hemvant direkt. Kanske för att de verkade må så bra och var så lugna och trygga. Jag är så stolt över dem alla tre!
Till min glädje upptäckte jag idag att min prydnadsapel blommar för första gången i år. Så himla kul! Jag tycker trädet har sett lite halvdött ut. Men förra året grävde jag upp lite runt stammen. Jag fick för mig att det var för mycket jord. Kanske gjorde det susen, eller så hade det blommat ändå. You never know!
 |
| Trädet blommar riktigt generöst. |
 |
| Här är en sorts äppelträd, som ger vita blommor. |
 |
| Här är en annan sorts äppelträd som ger lite ljusrosa blommor. |
 |
| Vilken härlig blå himmel det var i förmiddags! Ingen bild är redigerad. |
På lunchen kom Steffie, som också är förkyld. Min man grillade fläskfilé och korv och fixade hemmagjord potatissallad. Vi åt och njöt av att kunna sitta ute och äta. Sen kände vi oss trötta, Steffie och jag. Så vi slumrade i skuggan i var sin solstol. Den här förkylningen blev bara värre och värre, så det var skönt att sova en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar