Livet vid 50: Träningsbakgrund eller inte

Många människor som tränar i vuxen ålder, har gjort det sedan de var barn. Andra tränade när de var barn och ungdomar, men inte nu som vuxna. Min bakgrund är lite brokig när det gäller träning. När jag var tre år, började jag dansa balett. det höll jag på med, tills jag blev 11, sen blev det ett avbrott tills jag var 14, då jag började igen. Tre gånger per vecka dansade jag, två gånger klassisk balett och en gång jazz. På lördagar red jag på ridskola en kort period också. Men när jag träffade min äldsta dotters pappa, slutade jag med all träning. Då var jag 18 år. Sen kan jag inte minnas att jag överhuvudtaget tränade någonting regelbundet, Ibland gick jag på träningspass, typ "low impact" och dylikt. Men det var verkligen sporadiskt.

Men när jag slutade gymnasiet, började jag jobba hos min pappa på SDR Svensk Direktreklam. Jag tror det var det som gjorde att jag fick en grundstyrka, som jag har nytta av än idag. Under 12 år packade jag reklam i pappåsar, som jag sedan körde hem till utdelare. Jag bar reklambuntar och papperspåsar två dagar per vecka, när jag körde hem till våra 100 utdelare. Det blev många kilon per vecka. De första åren körde jag med släpkärra, innan vi skaffade en buss att köra med. När Ikea-katalogen skulle köras ut, hade vi hjälp av lastbil. Jag minns första gången jag körde ut till utdelare. Det tog mycket längre tid, än det borde (36 utdelare brukade ta 4 timmar) och när jag kom tillbaka till kontoret, var jag helt slut i kroppen. För att händerna skulle hålla, använde jag arbetshandskar.

Ibland blev en utdelare sjuk och då fick jag rycka in och dela ut istället. När det var hyreshus, fick jag bra motion i trapporna. De områdena var tacksammast att dela ut på, eftersom det gick snabbt. De värsta områdena var landsbygden. Där kunde man åka flera kilometer utan en enda brevlåda. Efter 12 år med kroppsarbete, tröttnade jag och utbildade mig till lärare. Då blev jag stillasittande och gick upp i vikt. Fem år tog utbildningen och när jag äntligen fick ett jobb, började jag tänka på vikten och promenerade mycket. Sen tränade jag karate under ett par års tid. Varje onsdag och lördag tränade jag. Men när jag fick blått bälte började jag få ont i knäna och fick rådet att börja med någon annan aktivitet.

Så började Maria och jag promenera och simma. Vi provade vattengympa och därefter TRX-gruppträning. Sen var jag fast i "träningsträsket" ända fram till 2015, då jag plötsligt inte klarade att träna längre, utan att flåsa och tappa orken.

Jag är övertygad om att jag har mina 12 år på SDR att tacka för att jag har en grundstyrka idag. Men även mitt trädgårdsarbete har säkert påverkat min styrka. Jag har handgrävt för två altaner, häckar, träddäcket till spabadet och dräneringen kring ett uthus där vi bodde tidigare. Jag har kärrat grus, krattat grus, löv och klippt häckar,buskar. Självklart har min kropp blivit stark av det!

Igår insåg jag att jag gjorde marklyft, när jag flyttade virke från ett ställe till ett annat. Idag gick jag en knapp kilometer med två matkassar som vägde flera kilo. Det var då jag började tänka på att jag under mina första 12 år som yrkesarbetande, bar tunga kassar i mängder varje vecka. Idag blev det kämpigt med plasthandtagen som skar in i händerna. Jag kände att musklerna från nacken till axlarna blev ansträngda, men armarna kändes helt ok!

På eftermiddagen var jag ute och rensade ogräs i rabatterna. Jag höll på i en och en halv timme och knäböjde oräkneliga gånger. Det jag kände direkt var, att jag fick träningsvärk i fingrarna, av att dra upp allt ogräs (att det redan har kommit så mycket!). Fast i morgon har jag säkert ont i rumpan och baksida lår.