När vi åt lunch idag, hörde vi plötsligt ett pinglande. Det var någon grannes katt (med halsband med pingla) som kom och jagade vår katt i en väldig fart. Vi såg inte var de tog vägen, utan ropade och ropade på vår katt Panzer. Plötsligt fick min man se att Panzer satt cirka 8 meter upp i en tall bakom vårt hus. Hon mjauade ynkligt och vi lockade och ropade, utan något resultat.
 |
| Det är tur att hon är så lätt och smidig! |
Den jagande katten med bjällran, cirklade runt och verkade inte alls rädd för oss. Vi fick skrämma iväg katten och sen gick min man och hämtade vår längsta stege (5 meter) och klättrade så högt upp, att det endast var två steg kvar. Ändå nådde han inte upp till Panzer.
Hon lyckades ta sig ner en liten bit i taget, långsamt, långsamt genom att klamra sig fast i barken på stammen. Det var så glest med grenar, så hon kunde inte hoppa från gren till gren. Ja, sen tog det stopp ett tag och min man fick locka och locka. Jag började frysa i mina foppatofflor och bara händer, när jag stod och höll i stegen. Plötsligt kom Sofie och David, så då tog David över och höll i stegen. Efter en stunds lockande, fick han äntligen tag på henne och kunde klättra ner med henne. Då kunde vi andas ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar