Att komma över tröskeln och våga gå till gymmet

Japp! Igår var Kinna och jag på ett gym och tränade styrketräning. Hon är helt otrolig på att peppa och se vad jag behöver förbättra! Vi körde ben, axlar och rygg. När vi gick därifrån, gick jag som om jag hade någon neurologisk sjukdom. Herregud vad det var kul att träna tungt! Det var så länge sedan jag gjorde det. När vi körde benpress, kändes det som om benen skakade och jag var rädd att knäna inte skulle hålla. Men det gjorde de! Vi gick runt bland maskinerna (jag hade inte listat ut hur man skulle göra i flera av dem, om inte hon hade varit med) och jobbade på i en timmes tid. Jag körde åtta repetitioner i tre varv. Det räckte gott åt mig, som är så otränad!

Efteråt konstaterade jag att jag aldrig skulle våga gå till ett gym och träna helt ensam. Jag känner mig inte alls hemma där. Det är till och med så att jag känner mig obekväm, även när Kinna är med. Helst skulle jag vilja gå till ett gym som endast är för kvinnor. Kinna var helt oförstående och upplever inte alls samma obekvämhet. Hon tycker att det skulle vara trist att träna på ett gym där endast kvinnor fick träna.

Jag tror inte att jag kommer vänja mig och bli av med min obekväma känsla. Den där känslan av att min kropp och mina prestationer blir bedömda, att vissa män går och blåser upp sig. Nej, jag ser inget charmigt i det! Däremot tycker jag om själva träningen. Det här med att träna tungt är himla kul! Det sägs ju dessutom att det är bra för kvinnor över 40, att träna tungt.

Så jag får haka på Kinna fler gånger och gå iväg och träna på gymmet och ignorera känslan av att vara obekväm.

Jag har inga gymbilder, så det får bli bilder från gårdagens promenad istället.