Äntligen fick jag med mig Sofie på en springtur. Vi fick ihop 7,5 kilometer. Som vanligt höjde hon tempot, vilket var precis vad jag behövde. Hastigheten var en halv minut snabbare per kilometer. Där ser man vad man faktiskt kan med rätt sällskap! Vilket innebär att Sofie måste övertalas fler gånger! Toppen med draghjälp!
Vi gick ca en kilometer hem. Då drog löparmagen igång. Fy fasen vad hemskt det är! Magknip till tusen och så försöker man gå så snabbt man vågar. Sista biten genade jag genom skogen, för att undvika att prata med grannar. Då hände något konstigt. Jag klev i den branta skogsbacken och när jag kom upp på toppen var Magknipet puts väck. Mycket märkligt men bra.
Nu är det snart läggdags. Ute har det regnat. Marken kyldes ner lite och det ångade lite lätt från marken. Alla underbara blomdofter letar sig in genom den öppna balkongdörren. Jag älskar våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar