Deppdag

Ja, en sån där riktig deppdag har det varit idag. I fredags fick min man veta att det företag han arbetar på, förmodligen ska minska verksamheten och så småningom läggas ner helt. Det har skavt i mig hela helgen. Det är så typiskt mig, eftersom jag inte är en -här-och-nu person, utan hela tiden ser framåt. Min man är inte lika oroad som jag. Det är också lite typiskt mig, att oroa mig.

Förutom det, har jag träningsvärk, ont i nacken och under förmiddagen kände jag mig till och med sjuk. Efter lunch sov jag en timme och när jag vaknade kände jag mig mycket bättre. Antagligen behövde jag återhämta mig efter den här intensiva veckan. Jag har intensifierat träningen, vardagsmotionen och samtidigt träffat vänner. Det blev väl lite för mycket. Så jag avstod från mitt planerade löppass idag och vilade istället. Ja, vilade och vilade. Jag har tvättat, städat, kört till återvinningen och diskat efter att min man har gjort matlådor inför veckan. Så jag har fått drygt 5000 steg, bara på att greja hemma.

Med hjälp av Lifestyleplannern har jag planerat veckans träning och vad jag ska fokusera på. Den här veckan ska jag försöka få mer balans, så att jag inte behöver hoppa över träningspass. Mitt mål är, att kroppen ska vänja sig vid att springa igen (helst tre pass per vecka) och att det ska kännas lätt. Jag vet inte hur många pass det kommer krävas, innan jag når dit. Min förhoppning är att det ska komma tillbaka snabbt. Men jag har ju ingen aning.

Ja, sen ska jag försöka att rycka upp mig och vara positiv. Saker och ting brukar ordna sig och det finns värre, mycket värre saker som kan hända,  än att bli arbetslös.