Vaknade till en gråmulen, småregnig dag, men var glad ändå. Idag hade jag klipptid vid lunch. Så jag gick till frisören, en promenad om drygt 20 minuter åt vardera håll. Där fick jag rejäl vardagsmotion. Dessutom i dagsljus, som jag så väl behöver nu. Ett par nätter har jag lagt mig för sent, sovit dåligt, men ändå inte känt mig trött, märkligt nog. Kanske är det resan till Gran Canaria, som har gjort att jag faktiskt orkar mer i höst. Det kan också vara att vädret har varit bättre den här hösten än förra året, då vi knappt såg till solen under hela november.
Trots att jag känner mig pigg, är jag fortfarande inte frisk och det irriterar mig något oerhört. För jag vill ju komma igång med min löpträning. Men varje morgon känner jag mig genomförkyld och blir då riktigt ledsen. Nu har jag varit förkyld under flera veckors tid och det gör mig frustrerad. Som tur är, klarar jag med lätthet att motionera i alla fall. Alltid något!
Faktum är, att varje motionspass jag kan få till dagtid, betyder oerhört mycket för mig och mitt välmående. Sen gör det ju inte saken sämre, att promenader är avstressande för mig. Jag har nog beskrivit det hur många gånger som helt här. Mina axlar sänks, andningen blir på ett annat vis. Jag kan sucka djupt och så kommer en lugn, jämn andning och jag upplever att jag skulle kunna gå i samma tempo hur länge som helst.
Just idag blev jag shamponerad, klippt och stylad i promenadpausen och det om något är ju också avstressande. Min frisör är världens sötaste och snällaste tjej. Förutom det, är hon fantastiskt duktig på att klippa mitt hår, förstås. Men vad det gör mycket att ha ett trevligt samtal med en trevlig människa, som inte är ute efter att förhöra, skvallra (som jag ibland har upplevt att andra frisörer har gjort). Istället har vi ett utbyte av erfarenheter och kan fnissa åt samma saker.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar