I morse tänkte jag, att nu ska jag inte jobba över något mer. Jag ska inte gå till jobbet för tidigt och inte stanna för länge. Hur gick det? Inte så lysande kan jag avslöja. Jag kom tidigt och jobbade sent. Huvudvärken kom som ett brev på posten under eftermiddagen. När jag plockade ihop och skulle gå hem, frågade Ida plötsligt, om vi skulle ta en promenad lite senare. Det ville jag gärna förstås.
Skönt att komma ut på en promenad. Förra veckan var jag så stilla och ville inte visa mig ute, eftersom jag var sjukskriven. Så det var en ren njutning att komma ut och röra på mig. Ida har ett snabbt steg och till min glädje hängde jag med bra utan att flåsa. Tänk vad man kan njuta av sådana småsaker, som man tidigare bara tagit för givet. Musklerna som spänns och jag kan trycka på och märka att de svarar som de ska. Kroppen kändes stark och på min sida. Så himla skönt!
 |
| Sara som fotograferat mig under en promenad i slutet av september |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar