Dimmig promenad i slalombackarna

Det var en dimmig kvällspromenad. Men så ljuvlig luft, efter dagens regn. Jag antar att marken var varm och blev avkyld av regnet och att det därför blev så dimmigt.

Till att börja med skulle vi bara gå ut på promenad, för att jag skulle få fotografera. Jag trodde faktiskt att alla var så trötta, att jag skulle få gå ensam, men de andra hakade på. Som vanligt gick vi upp mot toppen. Karlarna först förstås...

Därefter gick vi fram till sittliften. Jag har aldrig åkt slalom och aldrig provat en sittlift, så det var jag ju tvungen att lura med mig Katta på.

Sedan tog vi oss till toppens ena sida och kikade på utsikten. Det lilla vi såg i dimman. Min man fick fotografera Katta, Kent och mig.

Det ser roligt ut med dimman i bakgrunden. Jag tycker om att Kent och jag är så färgglada.

Man kan tro att det ska gå lätt att fotografera tre vuxna, men det är det inte. Min man tog flera bilder av oss och den här var nog den bästa, då alla tre ser glada ut i alla fall.

 Katta och Ken är bästa ressällskapet. De är lugna, roliga och tycker om samma saker som vi: utforska naturen och ta det lugnt.

 Det är så vackert i Branäs. Naturen och luften är helt underbart vacker (jag vet att jag tjatar).

 Dimman la sig som moln på vissa ställen. Det såg riktigt roligt ut. På en del håll var det mycket dimma och på andra håll var det nästan ingen dimma alls. Men det blev lite magisk känsla att gå där.

Från den här sidan av slalombacken kunde vi se ner till Branäs.

 Klarälven, så vacker och blank. Många bygger egen flotte och åker på den. När Kent och min man undersökte vad det kostade, visade det sig att det kostade 6500:- för en fyra dagars flott-tur all inclusive. Det var saftigt tycker jag.

Men man kan ju hyra en kanot och ha med eget tält och paddla på Klarälven istället. Fast det är klart att det måste vara otroligt avkopplande att färdas 1-3 km/timmen på en flotte.

 Det var förstås otroligt brant. Jag som aldrig har åkt slalom, ojade mig hela tiden och sa att jag inte kan förstå hur man kan åka skidor nerför de här branta backarna. Allra svårast var det att gå nerför. Där det var grus, var det rullgrus och jag rutschade på ett par ställen. Där det var gräs, var man rädd att halka i vätan. Uppför var det som gick lättast. Bra ben- och rumpträning!



 Här har jag provat en annan inställning på kameran. Tänk om jag inte hade haft kameran, då hade vi inte kommit ut på vår kvällstur. Jag är så glad för mitt fotointresse och min fina kamera!

Brant, brant och där uppe skymtar stugor.

Nu är vår Branäsresa över. Som vanligt har jag blivit kär i ännu en ort/plats, som nu finns i mitt hjärta. Nästa år skulle jag vilja inleda min första semestervecka här i Branäs. Det skulle vara underbart att åka hit igen sommartid!