Det känns som det var evigheter sedan jag hade en sådan träningsvärk. Den sitter inte överallt, utan bara i vaderna. Så himla otippat! Antar att det är krampkänningarna jag hade igår, som påverkar en del. Naturligtvis är jag inte riktigt i form för 13 kilometer, vilket bidrar. Antar att det kräver lite mer att jogga i 97 minuter än i 24-25, som varit det jag mäktat med tidigare i maj månad.
Lite fascinerad är jag över att kroppen pallade 13 kilometer, bara sådär. Tänk, förra våren och hösten kämpade jag med onda benhinnor! Nu är det andningen. Tur att inte båda svårigheterna uppträdde samtidigt, alltid något att vara tacksam över! Jag är oerhört tacksam över att mina knän håller (hittills i alla fall), peppar, peppar! I den här åldern, är man tacksam för allt på kroppen, som fortfarande fungerar ok. Nedbrytningsprocessen har trots allt pågått i många år redan.
Träning är ett ypperligt sätt att bromsa åldrandet, förebygga fallolyckor och framförallt för att må bra! Även om träningsvärken från helvetet, i en kort period, kan upplevas som drastiskt åldrande och rörelsebegränsande. Det går över!
 |
| Bilden är tagen på Fuerteventura i februari i år. Lycka! |
 |
| Härlig känsla att kunna stå på huvudet! |
 |
| Lustigt det där, jag tycker jag sträcker så fint på benen.... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar