Vaknade av regnets trummande. Så småningom upphörde regnet. Väl preparerad med Bricanyl, gav jag mig iväg vid åttasnåret i morse. För säkerhets skull hade jag också med mig Bricanylen i fickan på min löparjacka. De första tre kilometerna var bedrövliga, när det gäller andningen. Dessutom hade jag krampkänning i vaderna. Jag stannade, inhalerade och fortsatte att springa/jogga. Vad svårt det är att hålla andan, när man flåsar. Måste träna på att inhalera när jag joggar! Det var inte förrän vid sex kilometer, som andningen började kännas ok. Då var jag så lycklig över att jag klarade längre än 3-4 kilometer. Benen kändes pigga. Jag försökte fokusera på min löpteknik och inte tänka på andningen.
13 kilometer fick jag ihop i 7:24 tempo. När jag kom hem mådde jag bra. Inget illamående, huvudvärk eller svaghetskänslor uppstod efteråt. Tänker att det är ett kvitto på att jag medicinerade ok och att tempot var ok utifrån min förmåga.
Mitt första långpass i maj månad. Skönt att styrkan finns i bål, rumpa och ben!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar